Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än ville jag en himmel skåda,
Som tanken höga ämnen ger;
Men dvalans tid begynner råda
Och tynger mina ögon ner.
Jag i min Ingna hydda hastar,
Mig på det lena dunet kastar,
Der söta hvilan väntar mig.
Det är ej blott när plågor trycka,
Men äfven i den största lycka
En vällust att få glömma sig.
Ode öfver själens styrka.
I ålderdomens ljus, I höga hjeltesjälar!
Er anda kallar jag att gjutas i mitt bröst,
När en förgäten dygd för veklingar och trälar
Och för ett lättsint folk skall tolkas af min röst.
Du mod, som själens styrka föder,
Och frihet, dygd, förenta gudabloss,
Jag söker er, I mina stöder,
Hos ålderdomen, ej hos oss!
Långt från mitt tidehvarf jag redan hänryckt blifver
Odödeliga Bom, jag ser dig ändtlig fri.
En Brntus vaknar upp. Du eldas af hans ifver:
Så många bara du har, så många hjeltar bli.
Ditt fall tyranner fåfängt yrka:
Din fasta mur ej skyddar någon tral.
Du har din frihet af din styTka,
Din styrka af en enda själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
