Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längst ut på ängens rymd hörs sista gången tuta
Vallhjonet i sin lur.
Nu sitter lärkan tyst, sin gröna dörr tilltäpper;
I rågskyln någon gång den svarta fogeln knäpper,
Vid syrsans fräna ljud.
Helt låg syns svalans flygt, när Pan dess vingar släpper,
Till regnets förebud.
Ur gräset skymtar fram ringblomman och hvitsippan;
Just der sädsärlan sprang, den skogens nippertippan,
Med sina nabba tripp,
Hör sparfvens späda qval och ungarne på klippan:
Kip kip, kyp kyp, kip kip.
Kring nattens majestät sig allt i dvala sänker;
Mot rodnan af ett moln en åldrig urna blänker
Uppå en ättehög.
Bland drakar der på gods, bland gyllne bloss och skänker,
Sig Plutos skugga smög.
Nu råder nattens frid, och ögat vill sig sluta.
Lägg bort din pipa, Pan! Alexis, tag din luta
Och sjung i skogens hvalf!
Cykloper, fauner, tyst! Hålt, gastar, opp att tjuta
Vid storm och jordeskalf.
Bjud Eol vid ditt spel att vädrens ras förvilla,
Bjud tystnad upp i skyn! Bjud Neptun sitta stilla
På sina mörka grund;
Befall att klippans spets må tysta floder spilla
På denna tysta stund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
