Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när det svultna lejon slukar
Ditt majestät med hull och hår,
Månn’ ej din nåd för vida går,
Och det för mycken frihet brukar?
Din arga hund, din ilskna tjur
Och flugan på din kunganäsa, —
Lär dessa oförskämda djur
Sin bibel litet bättre läsa.
Hvad annars gagnar ett befäl,
Som ej den minsta jordmask lyder?
Nej, hör af mig det enda skäl,
Som menskans högre välde tyder:
Du ler, du ensam ler, min vän,
Uti naturens vida rike;
I annat allt du djurens like
Från dem af löjet käns igen.
Se dessa folk, så vida skilda
Från oss till skapnad, bruk och ort,
. Och säg, när du dem kallar vilda,
Hvad detta skällsord billigt gjort?
Månn’ brist på prester, som förföra;
På läkare, som tyst förgöra;
På domare, som vränga lag;
På konungar, som folk förtrycka;
På smickrare, som laster smycka;
På usla rimmare som jag;
På spelhus, nummerlotterier,
Spektakler, baler, slottskanslier,
Gillstugor, lazaretter? — Nej:
Helt visst i deras grofva seder
höjs menskan med långt större heder;
Men se — de skratta nästan ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
