Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att behaga er, se der, hvartill en hvar
Ej inser lika rätt hvad väg man måste taga.
En tror, att fjäs och flärd och smicker er behaga;
En ann’, att vett och dygd ert bifall endast få;
För min del lemnar jag åt tidén och min saga
Att röja, till hvad klass jag hör af dessa två.
Eglé, så hette hon, den älskvärda personen,
Som sagan handlar om, — och hette så med rätt;
Född af en förnäm far, uppvaktande vid tronen,
Och af en mor, en fru af ytterst goda tonen,
Med statsvagn, hoflivré, entréer, taburett.
Naturen gaf behag, som lyckan gifvit ätt.
Eglé var späd ännu; men re’n ur ögat lyste
Den eld, hvaraf man strax till vett och qvickhet spår;
På hennes fem års mun satt gracen re’n och myste,
Och kinden skuggad var af långa ögonhår.
Man gaf en sällskapsvän åt hennes första år,
Ett fattigt, .värnlöst barn af förra pastorns en ka,
Täckt, fromt, manerligt re’n; Annett var hennes namn.
Det blef en fröjd, ett skratt, en vänskap kan man tänka;
Man åt, man drack, man sof, — allt i hvarandras famn.
Tillhopa gingo de att sommarns blomster plocka;
Hvar julklapp togs emot med samfäldt glädjerop;
Tillhopa gjorde de visiter till sin docka
Och greto längre fram vid »Julias bref» ihop.
Men tiden flyr’med fart, så äfven sagan göre!
Det fina jollrets språk blef ej för alla gjordt.
Behagens dröjda fjät till Oxenstjema höre:
Den ej hans gracer fått, hans konst, — förtälje fort.
Eglé var femton år, Annett var sjutton redan,
Forr’n bördens olikhet begreps af dessa två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
