Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der fliten, glad, den njugga torfvan vänder,
Som våren löst ur drifvans kalla band;
Der stundom nordan än i sommarn ryter,
Men helsan dansar på de blåa fjäll;
Der kraftens son ur klippan jernet bryter,
Och stora dygder bo i ringa tjäll.
Hvad säga väl en indisk himmels under?
Hvad tjusar alla blommors doft en slaf,
Hvars öga, midt i paradisets lunder,
Ser endast tigrar och en smyckad graf?
För slafven fåfängt öppnas österns salar:
Hans tanke har ej hopp, hans själ ej dygd;
Naturens fröjd ej till hans hjerta talar,
Och till hans minne ingen fosterbygd.
Men ack, då nordens ljusa björkar knoppas,
Och svalan väckes af den ljumma vind,
I hvarje bröst det friska lifvet droppas,
Och vårens ungdom purprar hvarje kind.
Vallhornet hörs på bygdens gröna kullar,
I dalen smattra jägarns glada skott;
På viken flagga de förtöjda jullar,
Och sjelfva staden kransar sina slott.
Må guldbestänkt en utländsk flora glittra!
Ni, blyga sippor, dock mitt hjerta få.
Må näktergalen söderns toner qvittra!
Er, muntra lärkor, hör jag helst ändå.
Då vårens första blickar värma jorden,
Och första grönskan hoppets löjen ler,
För kung och bonde är en fest i norden,
Hvars sälla fröjder ej ett Peru ger.
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
