Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Hvi klagar skalden då? Hans flamma
Ar kon ej gode gudars lån?
Hvi sörjer han, den otacksamma,
Det Eden, han ej drefs ifrån?
Har han ej qvar ännu dess dalar
Med grönklädd vår, med gyllne höst?
Och sjunga ej dess näktergalar
Alltjemnt ur djupet af hans bröst?
Med himmelsk fröjd den gudasände
Omfamnar lifvet som en brud.
Hvar inre syn, hans hjerta tände,
Han präglar ut i bild och ljud.
Den verid, som i hans barm låg fången,
Se, fram i dagen har hon gått.
En evig längtan är ej sången,
Han är en evig seger blott.
Gif akt! Den höga genius svingar
Med klang utöfver haf och jord
Med morgonrodnaden till vingar,
Med manteln af en maj sky gjord;
Så glad som foglens morgonqvitter,
Så stark som åskan, då hon slår,
Och evighetens cirkel sitter,
Bland rosor gömd, omkring hans hår.
Han vet ej af den mörka sagan
Om trånad utan mod och hopp.
Han känner ej den veka klagan,
Ej missljud, som ej lösas opp.
Hans saknad är en flod, som brusar
Melodiskt mot det sökta haf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
