Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kulle jord för hennes ben!
Ej kors, ej stod, ej marmorsten,
Men torf från ängen bruten.
En rosenbuske hvit der står,
Och blommar såsom hon hvar vår,
Ur hennes hjerta skjuten.
Ej min hon blef, en annans sist;
Men den, jag då i lifvet mist,
Nu död bor i mitt sinne.
Jag röner klart, jag känner väl,
Att så i ingen annans själ
Hon lefver som derinne.
Ja, år från år och dag från dag
Du lefver, derför lefver jag:
Du var mitt väsens käma.
Du var, — så var det och förblif!
Brinn i hvar stråle af mitt lif
Ej mer som sol, men stjema!
Jag fick ej yppa allt for dig:
Du vet ej hvad du var för mig
Ännu i sena åren;
Men hur jag älskade och led,
Men hur jag blödde, hur jag stred,
Jag yppar här vid båren.
Jag gömmer af ditt hår en lock,
Men i mitt minne mer ändock
Jag gömmer till mitt sista.
De ögon, som dig skåda fått,
De gömma dig så ljuft, så godt,
Ack, tills de sjelfva brista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
