Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stum sitter han der och skådar,
Hur östern sig målar i guld och viol. . .
Det brinner i vågen! Det bådar
Den kungliga, stolta sydlandssol. . .
Då sträcker han plötsligt armen
Framåt som en marskalk för sin trupp;
Och, vidgande mägtigt barmen:
»Nu!» bryter han ut. Och soln går upp.
En stund ännu han dröjer;
Allt mera eldig blir hans blick;
Sitt hufvud han högre höjer,
Hans lilla figur far kejsarskick.
»Rätt så!. . . Hvilken syn, hvad lära!»
— Han talar till slut. — »Det är majestät,
Det är lif, och lif med ära!
Allt annat, allt annat, — o, hvad är det?
Sin egen bana att vandra,
Af ingen stäfjad uppå sin färd
Och höjd öfver alla andra
Och fyllande med sin glans en verld;
Och jagande mörkrets demoner
Och lysande mensklighetens fjät
Och ströende åt miljoner
Sin allmosa ut: det är majestät.
O, så att herrska, att vandra
Så stolt och mägtig sin lefnads stig,
Det är lif! Död allt det andrå! . . .
Du strålande sol, jag begriper dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
