Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 49. LATHYRUS PRATENSIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
49.
LATHYRUS PRATENSIS.
Ängslatyr. Gigalsärter. Vele. Vedel. Gulvial. Viatl
VäJlocJu På Finska: Näthin.
Blomskaften äro mångblommiga och liksom
Örtst jelhen kantiga. Klangen (cirrhi) äro enkla
(utan grenar), niecl 2:ne mot hvarannan, vid
basen sittande lansettlika små-blad.
Linn, Fl. Sa. p. 253. Cl. *7. DiA[n kipiiia io:anclr. — Ltljebl. Sv. FL
s. 322. Kl. 14. Tvåkuhe. — Patr. Sällsk. Hushålls Juru. år 1781* Okt.
s. 69. — 17S4 Apr. 550. — 1793 Jan. 5. i5. — Ecrgii Tal om Sv.
ängskötseln. — Retz. Fl. ese. s. 35i.
Såsom en nyttig och odlingsvärd fodervext är Ängs-latyren
af åtskilliga Landhushällare i’edan försökt och med beröm
hos allmänheten anmäld. Den vexer på mångårig
krypande rot, hviiken ifrån hvart så kalladt öga årligen skjurer
nya skott; hvarföre vexten sprider sig snart, tufvar sig och
blir tät. Roten sönderskuren i bitar, har man funnit tili
plantering säkrare än frön, som blifva fullkomliga då
vexten är 3 år gammal, men sådda uppkomma de likväl icke
»11a med säkerhet. Man har funnit den allmän på ängarna
och merendels i skugga och något fuktig jordmån; likväl
trifves den äfven på sand, lera och mager jord, hviiken af
de ständigt aftallande bladen, som ruttna, efterhand
deri-genom förbättras. I Juni och Juli månader träffas den i
blomma.
Nästan alla vexter, som hafva fröbaljor och höra till
samma flock och familj (Papilionacea?) soit» denna, äro
nyt-tige fodervexter, hvilka af kreaturen begärligt förtäras. De
förtjena dock i olika afseende mer elier mindre
uppmärksamhet. Ängs-latyren är derföre att framför många andra
föredraga, att Jen ej skadas af frost, är bladrik, vcxer hög
och tät, samt ä-r mångårig. D«ss slägtkarakter är, att
stiftet (pistillens mediersta del) är platt, upptill vidgadt, och
liksom märket hårigt eller ludet; biomfodrets 2:ne öfre
flikar äro kortare än de nedre. Ängs-latyren igenkännes från
sina samslägtingar, med trekantiga bladsljelkar, halfpillika,
helbräddade och spetsiga stiplar (ett slags bladskärm). De
parvis sittande småbladen variera och åro stundom glatta,
stundom mjuk håriga. Fröbaljorna svartna då de äro
fullmogna. Fröna ätas af kycklingar och småfågel.
Tab — a. visar seglet. — b. b. vingarne. — c. kölen
med blomfodret. — d. hansträngarnes eller ståndarnes 2:ne
stammar, tillika med pistillen. Jfr. N:o 15 Fum. solida.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svebotan/1/0206.html
