- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 1 - Plansch 1-72 /
243

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. ELYMUS ARENARIUS

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

60.

ELYMUS ARENARIUS.



Strandråg. Elm. Sandelm. Strandelm. Strandhafre.
Sandhafre. Gåshafre. — Sjörug. Ruggräs. Vippegräs
.

Axet rakt, blomfodret hvitluddigt och längre
än Blomkronan. Bladen med stickande spets,
på nedra sidan blåaktiga.

Linn. Fl. Su. p. 98. Cl. 5- 2. TaiandriA digynia. — Lilj. Sr. FL
s. 55. Kl. 5. Tremank^gar. — Retz. Fl. cec. s. 224.

1-3e stora vida fälten som gränsa intill hafskusterna,
betäckta med en fin djup sand hvilken vid minsta väderpust
snart uppföres i luften, aflägse kringsprides eller i drifvor
samlas, hafva af naturen blifvit bestämda att bysa vexter,
som till en del kunna hämma flygsandens våldsamma
framsteg. Ibland dessa äro några grässlag i synnerhet
märkvärdiga, såsom Strandröret (Arundo arenaria) och det som
vi nu anföra — Strandrågen.

Detta slägte utmärker sig från korn och hvete genom
sitt svepelika. 4^elta blomfoder med 2:ne ihopa sittande
skaftlösa ax, radvis på axfästet. Strandrågen uppkommer
årligen från en varaktig rot, sammansatt af långa grofva
luddiga trådar krypande i lösa sanden. Många sidskott
gifva Hera mer än alnshöga blad, i tum breda, slutande
i en stickande spets, platta, täckt finrandade, styfva och
på undra sidan blåaktiga, hvilka sammansätta torfvor af
större vidd. Midt ibland dessa uppstiger axbärande strået
ofta längre än bladen. Axen äro icke sällan mera än
qvar-terslånga, fint hvitluddiga, och blomma något efter
midsommaren, samt ge tidigt före hösten mogna frön, som
likna rågens.

Ibland de medel man föreslagit mot den ofvannämda
flygsanden, är äfven i synnerhet kulturen af strandrågen,
som lätt verkställes genom höstsådd af de samlade fröna
på lämpliga ställen; eller, som kanske är bättre,
nedlägga axen otröskade. De sig vidt spridande sega
rottrådar-ne, samlade i! torfva, binda sanden, och liksom sjelfva
gräsståndet hindra dess rörlighet. En fläck besådd med
Strandråg bär mogen säd i 5:djé och 4^de året, dåden kan
skördas, och i dyr tid äfven som Brödföda användas. Det är
Isländarnes Melur, som de i äldre tider kultiverade.
Äfven nu bruka desse Öboer strandråg till mjöl och gryn.
Man har äfven berömt sjelfva rötterna såsom;
nödbröds-ämne, då de| för delta ändamål blifvit likt qvickroten
förut ansade.

Halmen ocli bladen i sitt yngre tillstånd ratas icke af
boskapen; äfven fåren sägas förtära dem med
begärlighet.

Tab. — a. axblomstren. — b. pistill__c. frö. — d. axfästet.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/1/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free