Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®n god hufvndafdelning i slägtet. Alt det i samma afdelning jemta
sig medgilrer rum för en eller annan asiatisk art (nämligen A.
ockro-Itrcum och barhatum, utmärkta med ännu mer cylindriskt utdraget hvalf
samt till följe tleraf äfven smalare eller sammantryckt honingshus,
sittande mera parallell utmed sina skaft) tyckes vara otvifvelaktigt;
men att det egentliga europeiska Lycoctonum skulle sönderfalla i flere
aiter synes vara mindre riktigt. En olika mening hårutinnan har
å-stadkommlt en stridighet, som hehöfver upplysas. A ena sidan har
det varit tillfälle, att samla en mängd olika former i trägårdar, der
do befunnits beständiga; 5 andra, att mera betrakta dem i sitt vilda
tillstånd, hvaruti de gått öf*er i hvarandia. Detta är lätt förklarligt
af den erfarenheten, att väl culturväxter mest luxuriera i trägårdar
och derföre till sina skiljaktigheters beständighet der som bäst
pröf-vas; men vilda i synnerhet bergs växter vantrifvas i den bästa trägård
och inskränka sig till den form, som der en gång blifrit införd,
ka»-ske ocksa att de der införda formerna sammandragas till allt störro
och större skiljaktighet från hvarandra, då de deremot på sina vilda
och med så hogst olika localer försedda berg finna de mest verkande
orsaker till luxurierande och förändringar, hvarigenom de liksom
utsvälla tills de alldeles sammanflyta i hvarandra. Ju mera växter äro
af den natur att de fördra en beständig grundmust dessmera
vantrit-vas de uti på slätterna merendels anlaggda trägårdar, dess mera frodas
de uti större bergstrakter. Den som skrifver detta har haft
tillfälle, att betrakta nu i fråga varande växt på olika berg i Europas alla
tre hörn, och har icke funnit annan skiljaktighet än att den på
Hel-vetKka alperna är mera gulaktig , på Carpaterna mera glatt och vid
Lappska Fjällen mera blåaktig, så att allestädes någon syftning till
ölvergång varit märklig. Väl synes den gula Syd-Europeiska sorten
äga på sitt honingshus mera kort och mindre rullad sporre samt
der-emot längre läpp; den nordiska smalare och mera rullad sporre samt
kortaro läpp; men detta kan så väl härröra af den förras större fetma,
den sednares magerhet. Om icke ett sådant endast genom jemförelsen
märkligt förhållande blifvit nog uttryckt på tabellen, så har man ieko
efter toikade eller odlade växter velat ersätta detsamma.
Med den större fetma, som df-n gula Syd-Europeiska
sorten onekligen äper, tyckes också en större giftighet så väl kunna
förenas. Den har således först och egentligast fått namn af att döda var.
gar. Man vet också händelser, att den p! en gång dödat flere menni.
skor, som ätit den uti sallat. Deremot skall den i likhet med så
många växtgifter mindre veika på endast gräsätande djur.
Den blå aktiva nordiska förändringen, hvarom här
egentligen handlas, och som någon gång blifvit skiljd under namn af A.
septentrionale , torde mera än inan kunnat föreställa sig hafva sin
bå-akiighet af climatet. Man vet att uti aretiska trakter de mesta
blommor äio blå, och att de gulaktige deremot uppåt snögränsen blifva allt
mer orh mer sällsynta. Det synes också märkligt, att med denna
blåhet följer en viss mildhet. Således blir det för oss mindre underligt
hvad Linné be ättar i sin Flora Lapponua, att, då han med den
kunskap, som ficks af utländska förlattare , kom till Norrland och^ sag
folket samla denna växt till grönkål och varnade för densamma sasoro
för döden i grytan, fick han sjelf se och bevittna att den kunde ätas
utan någon olägenhet. Man vet äfven att boskapen om våren äta
bladen, men längre fram på sommaren blir växten merendels ratad.
Han lemnar också då. som det synes inest ur sin klibbiga hårighet, sa
pass vidrighet åt kokande vatten , att afkoket nyttja* till ohyras
för-driftande (hvaraf det mest bland Allmogen gängse namnet
Lus-Flok)-Den förekommer vid de nedre sidorna eller rötterna af siöff®
berg, börjande i Medelpad orh Herjeådalen samt sträckande sig genom
Jemtland och utmed Lappska fiällryggen i synnerhet på Norska sidan.
Tab är tecknad i Lappmarken efter vildt växande stånd, a-
hälften af ett blad från nedra delen af stjelken. b. nedra delen af
vippan med en ännu blommande sidogren, c. honingshus med ståndare,
d. fiöhus uppsprunget på inre sidan. e. ena delen af fröhuset öpnad,
»S att fröens vidlästning synes : allt i naturlig storlek# f. fiö, förstoradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
