Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THALICTRUM alpindm.
Blomklasen enkel, med tillbakaböjda blomskaft.
Stjtiken nästan bladlos.
Linn. Fl. Svec. n, 4gi. ed. Wahlenb« n. 642. Fallas Reis. 3. p.
244.
Denna arts namn kan synas tillkännagifva en större
utbredning än som tillkommer dess natur, och derföre anse vi oss
strax böra utmärka dess rätta plats, jhvarförutan hela dess
väsende kan blifva missförstådt. Den tillhör icke alla fjällar,
aldraminst dem, som i midten af Europa mest Förtjena och
e-inottaga namn af alper; utan tvärtom är den så egentligen till
hela sin natur blott egnad åt de nordiska, under eller närmre
intill arctiska kretsen belägna, och framför allt åt våra
Scandi-naviska eller egentligast Lappska fjällarna. På dessa
sistnämnde finnes den som ymnigast, nämligen på eller mera
bredvid alla dem som bibehålla en flerårig snö, allt ifrån
Syltop-pen söder om Jemtland ända till Nordcap. Invid hafskanten
synes den nedstiga till något-sydligare iänder, så att den hinner
icke blott Skottlaud utan också Valiska bergen i England, men
såsom en stor sällsamhet. På det America tillhörande
Grönland lärer den vara funnen, men icke längre inåt denna
con-tinents tillhörigheter- At Sibiriska sidan tyckes den också
blifva sällsynt, der den är sedd vid det inländska liafvet
Baikal.
Frågas det åter livad som kan vara orsaken till denna
växts företrädesvis ymnigliet på Lappska fjällen, så behöfver
man blott erinra, att dessa iro de som längst mot norden
bibehålla en någorlunda mildhet, så att de mera än andra kunna
begagna den arctiska aldrig nedgående sommarsolen, att de
vid den största kontinentens vestra kant blifva på en gång
delaktiga af ett aldrig frysande hafs jemna temperatur och den
starka, ehuru korta, sommarheta, som tillhör en så stor
continent.
Detta allt tyckes just vara grunden dertill, att detta
växt-slägte, Thalictrum, kan här mot Norden afgifva en så egen
och characteriserande art. De arter uti slägtet, som äga
lutande blommor (och af hvilka ingen forut blifvit föreställd i
Sv. Bot., ehuru slägtet annars blifvit anfördt under n. 328).
tyckas företrädesvis tillhöra högsta och kallaste bergen. På
Sweitser-alperna uppstiga de, hvilka hafva sådan blomning
sittande uti sammansatta stråssar (racemi), som aldrahögst; och en
sådan art, 1’h. minus, hinner också till vårt med dylik
kalkgrund försedda Gottland, men saknas sedan alldeles.
Slutligen i Lappska fjällen uppkommer denna art, som har den
al-draenklaste blomningen liksom hel och hållen lutande mot den
yäl lågt gående, men detta oaktadt aldrig nedgående arctis]^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
