Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
PISUM MARITIMUM»
Hafs-.^rtor.’ Strand-Ärtor.
Bladskaften äfvensom stjelken trekantige. Stiplsrne
pilformige. Blomskaften mångblommige.
Linn, Fl. Sroc. n. 64o. ed. Wahlenb. n. Sen.
Uti den stora Ärt-Ordningen kan väl Ärtslägtet icke annat
än anses för medelpunkten; och vi torde säledes iå betrakta
detta slägtets yttersta utskott mot norden såsom ett bevis, huru
och på livad .«sätt naturen som längst i denna rigtning kan
sträcka sin alstrande förmåga.
Utan att alfvarligen sätta denna växts slägte i fråga J
halva dock nägre författare tyckt den närma sig till slägtet
thyrus. Vi finna likväl de stora stiplerna, många småbladen
och hela utseendet så alldeles tillkännagifva ett Pisum som det
synes vara möjligt, blott med den inskränkning eller indragning
i formerna, som är en nödvändig följd af hela växtens
mindre storlek, kanske också af dess fleråriga rot. Man ser
nämligen att ettåriga arter, sådana som alla öfriga egentliga
ärtslagen äro, särdeles då de tillhöra en bättre odlad jord, oftast
mera froda sig till örten och alla ofvan jord varande delar;
då deremot flerårige, i synnerhet de, som liksom demia
mycket krypa med roten, använda mindre del af sin kraft till
örtens utvidgning. Den mera skarpa vetenskapliga
characte-ren, som för ärtslägtet, Pisum, består i en trekantig styl, är
i allmänhet för dessa slägten mindre tydlig; men närvarande
art förnekar icke heller i detta alseende, utan last mer bekräl’t.ar;
sitt slägte.
Enligt cfen allmänna erfarenheten, att växterna på
hafs-stranden sträcka sig som längst mot norden, tillhör också
detta ärtslägtets nordligaste utskott, liafskanten; men deraf följer
alldeles icke, alt denna växt förekommer som bäst och
ymnigast vid de saltaste och vidaste hafven. Tvärtom synes det vara
tydligt, att den söker lialvets mildrade jemna temperatur, med
möjligast undvikande af dess för stora sälta och öpna
våldsamhet, som tydligen än mer minskar dess frodighet. Således
finnes den vid Nordliafvet, icke utom de innersta delarna af
Finmarkens stora fjordar, och är der äfven så fin och liten ,
att man tycker sig se enLathyrus med till större delen af stjelken
blott på ena sidan eller till hällten pillika, smala stipler, oeh
dessförutän en betydlig hårighet öfver hela växten. Ino*m
Ta-na-elfs utlopp är den redan mycket frodigare. I Bottniska
viken håller den sig ganska vacker på de yttersta Öarna t. ex.
‘ på Tafleskären utanför Umeå, der den åtminstone icke kan
afhållas af vattnets sälta. Längre söder åt synes den åter
draga sig in uti åtnynningarna, och slutligen finnes den både
ymnigast och störst samt ganska glatt, liksom felaktig och blåak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
