Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNAPHALIUM arenarium.
Evighetsblomster. Hedenblomster.
Bladen luddna: de nedersta aflångt spadformige; der
öfre jeranbreda. Blommornt i ett sammansatt
knippe (cyma).
_Linn. FL Sroc. n. 738. — edit. Wahlenb, n. 908.
Emedan slägtet Gnaphalium al andre författare så vidar
annorlunda bestämmes, att denna art kommer att föras
déri-från och deretnot följande trenne växter att höra dit; så syne*
det nödvändigt att anföra orsaken till en sådan synnerlighet,
samt försvara vårt, som någon kunde tycka, slafviska
förblif-vande vid det Linnasiska.
Dessa växterna hafva alla ett fint hårlikt fjun; och
om detta skulle mot ändarna så vida utvidgas eller liksom
uppblåsas, att det blir något klubbformigt och, som det
synes i sammanhang härmed, om de på sådant sätt
utmärkta hannarna skulle komma på särskildta stånd
såsom är händelsen hos våra allmänna Kattfot ter Sv. Bot. t.
148: detta allt anser man nog allmänt för att icke utgöra
någon slägt-skillnad, Deremot är lör mycken uppmärksamhet
på honblommornas felande hos denna art och för liten
anmärkning vid deras synnerliga säte hos löljande arter, som vållar
dessa växters så olika hänförande. Linné, som upprättade de
konstmässiga Ordningarna i Syngenesi-classen efter som alla
småblomsterna voro lika (Polygamia cequalis) eller ytterst
honor med mognande frön (Polygamia superflua) o. s. v.,,
lät likväl icke förleda sig, att i enskildta synnerliga fall lägga
för stor vigt vid dessa honornas frånvaro och denderigenom
åstadkomna falska Polygamia cequalis. Man ser ofta nog att ho*
en del växter, som skulle hafva honblomster i kanten, blifva
dessa antingen liksom förtryckta eller såsom förtorkade.
Genom sådant har man till Polygamia cequalis fått ett mindre
naturligt bihang, bestående af slägten som äfven af andra
orsaker måste skiljas. Men detta ger icke skäl att afsöndra
enskildta arter från sina annars naturliga slägten.
Hvad denna nu ifråga varande art vidkommer, synes den
så förvandt med G. luteo-album, att flere forskare
alfvarli-gen påstått densamma genom sandens öfverblåsning lörvandla*
deruti. Att hafva tvänne så närslägtade och i vissa fall så
högst lika växter uti tvänne särskildta slägten, måste vara rätt
olämpeligt, i synnerhet i ett lands Flora, der inga flere arter
finnas, som genom sin större skiljaktighet medverka till
ai-söndringen.
De mesta så kallade Evighetsblommor eller eterneller
tillhöra söderns sandfält, der de redan under växningen antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
