Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65g.
FILAGO MONTANA.
Blomfodren ända till spetsen finullige, något
tillsammans sittande i vecket af blad, som äro längre
än desamma. Stjelken oordentligt grenig.
Linn, Fl. Svec. n. 780. - edit. Wahlenb, n. g56.
Seéan vi under föregående numer sett huru detsamma
kunde bibehållas vid slägtet Gnaphalium, skulle nu
egentligen följa, att straxt visa på hvad skäl JEilago kan bibehållas
eller blifva qvarstående såsom ett särskildt slägte; men, emedan
den sista arten deraf i högsta grad har slägtets kännetecken ,
så synes det bäst, att under densamma hufvudsakligast
omtala skiljaktigheten, samt förut förbereda detta skiljande genom
framställning af de olägenheter, som hänförandet till
Gnaphali um medfört såsom stående i samband med de omvexlingar
af namn, som synnerligen nog drabbat de två första
arterna.
Vi hafva 1 det föregående numer anfört såsom ett stort
skäl till detsammas förenande med Gnaphalium, att arten
verkligen ansets för att icke vara skild från ett annat
otvif-velaktigt Gnaphalium. Deremot hafva JFilaginesaldrigblifvit
förvexlade med något Gnaphalium, utan dess mera med
hvarandra, hvaraf synes historice bekräftas, att de utgöra en
särskild för sig beslående knippa, hvars bibehållande för sig
sjelf reder både dem och närmaste slägte. I synnerhet är
detta händelsen, sedan de en gång af Linné fått namn, som
äro afpassade efter denna söndring och utan densamma
förlora sin rätta betydenhet, eller blifva rent af förvillande.
Således är det tydligt, att om dessa växter kastas uti det stora
slägtet Gnaphalium, så finnes der arter som mera förtjena
namn af montanum, arvense och germanicum än dessa
Filagines, då de deremot inom sitt slägte passa ganska väl
till hvarandras betecknande. Detta må tjena som ett
varnande exempel, att icke lättsinnigt företaga förändringar, hvars
följder man icke så lätt inser, och som först med tiden visa
»ig, samt då tvinga till ett återgående, som, ehuru ledsamt,
dock blir mera nödvändigt än man kunnat ana.
Knappt finnes i växtriket exempel på en så rigtig
naran-omvexling som emellan denna och följande art, hvilken väl
blifvit understödd af nu nämnde oreda, men annars till och
med stöder sig på physiska grunder. Den närvarande första
arten är aen enda, som finnes i hela öfre Sverige, der den,
t. ex. vid Upsala, på sandbackarna är ganska allmän. När
man nu vet huru Linné med en särdeles sinnlig lätthet eller
kanske ursägtlig phantasi gjorde backar till berg, så kan man
icke det minsta tvifla att denna är Linnés F. montana. Den
yäxer hos oss allmänt pi ek torra ställen/ att tillsamman*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
