Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F ILAG O GERMANICA.
Blomfodren till största delen glatta och glänsande,
tätt sammanpackade i hufvuden, som sitta i
stjel-kens tuklyfningar och på grenarnas ändar;
understödda af blad, som äro kortare än desamma.
Stjtlken alldeles enkel.
Linn. Spec. Pl. ed. a. p. 131z. FJ. Svec. n, 77g. (pyramidata)
edit. Wahlenb. n. 958.
^ i komma nu till den sydligaste af våra ar Ler, livilken sa
vida liörer till endast yttersta strandtrakterna i Skåne, att den
kan anses nästan som en öfverflyttning från Tyskland och
der-före ganska passande fått sitt namn. Det synes märkvärdigt,
huru man hos oss på långt afstånd möter den ena arten efter
den andra, eller, som man kanske än tydligare kan
föreställa saken, huru mot norden den ena arten skjuter långt
utom den andra tills blott montanci, den bergigaste och
nord-ligaste, återstår. Detta gradvid utskjutande utom hvarandra,
gör dessa arter hos oss mycket mera urskiljbara, liksom
bestämda för sina namn, än i Tyskland, der de alla växa
tillsammans. Af detta skäl böra de också hos oss säkrast ordnas
för systemet.
Detta synes vara så mycket skäligare, som de efter den
geograpliiska ordningen också gradvis tilltaga i luddenhet
och förändra sina kännetecken, så att den sydligaste fått
sina blomfoderfjäll mest bara liksom af torkan blottade samt
polerade, och äfven de i hufvuden mest samlade blommorne;
den medlersta har blifvit till hälften ludden, och den
nordligaste har ända till blomfoderspetsarna blifvit ullig med längre
hårighet och tillika fatt de minst samsittande blommorna.
I samma mån som tätblommiglieten mot södern tilltager,
i samma mån blir också slägtcliaracteren tillräckligare, kanske
till följe af inbördes tryckning och närmre förhållande mellan
blommorne. Hos den första och mest nordliga arten, F.
montana, tränga sig honblommorna nästan intet ut mellan
blomfoderfjällen och behålla derföre sitt fjun liksom hos ett
riktigt Gnaphalium, så att denna art skiljes från nämnde slägte
nästan blott med sina yttre fem blomfoderfjäll, som
således utgöra slägtets allmännaste kännetecken.. Hos den
medlersta arten finnes redan ett yttre slags honblommor, som
sitta så ut emellan blomfoderfjällen, att fjunet (som det kan
tyckas genom trängseln) förtryckes eller blir alldeles borta. Delta
förhållande är ännu tydligare eller fullkomligare hos denna
sista sydligaste arten; och, då tillika de medlersta blommorna
mest blifva ofruktbara, så uppstår derigenom Linnés
Polyga-mia necessaria, dit slägtet således enligt denna artens be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
