Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662.
Malaxis utgör denna sednare afdelningens liksom
huf-vudslägtet, hvilket har nu anförde beskaffenhet i högsta och
tydligaste grad, och tillika består af flere arter (då de andra
siägtena såsom mera afvikande former, hafva blott en art
lrvar-dera). Det blef af Professor Swartz först grundadt och det
så lyckligen, att det sedermera allt mer och mer bekräftat
sig, samt äfven befunnits förtjeut af namnet, som så tydligen
tillkännagifver dessa växters egna vekhet. Det skiljer sig högst
väl från alla andra med sina blommors uppnedvända ställning,
som dock egentligen härrör cleraf, att blommorna för
fruktämnets korthets sknll icke kunna, såsom hos de mesta
Orclii-deej’, vanda 0111 sig, utan behålla sin ursprungliga mot
vanliga omvända Orcliid-blommor opponerade ställning. Således
blir blomläppen hos Malaxis stående uppåt och tillika
kommer frörednings-columnen att få samma rigtning som läppen,
hvaraf följer att columnens vanligen bakre sida blir den
främre. Häraf kommer också att man får se egentligaste
frö-rednings-delarna i en alldeles ovanlig ställning eller liksom
uppochnedvända. Stigma sitter så i toppen, att det synes
nästan bäst på baksidan. Från detsamma nedgå täckelserna för
pollenmassorna. Dessa täckelser (som i anseende dertill att
hela columnens massa bildar rum eller loculamenter omkring
pollenmassorna aldeles fela hos de mest Orchis-lika siägtena)
utgöra liär tillsammans med sjelfva pollenmassorna flere lager
öfver hvarandra, så att de innersta blifva de smalaste och
e-gentligaste pollenmassorna. Dessa alla blifva yvarliängande
invid stigma, under det att först de yttre lagerne resa sig upp
med nedre ändan, och sedan de innersta, så att dessa
slutligen blifva stående såsom uppresta på stigma, liksom till den
ändan att deras saft derigenom desto bättre må nedsjunka till
detsamma.
Närvarande art visar allt detta i högsta grad, liksom den också
äger de tydligaste lökformiga rötterna af ofvannämnde beskaffenhet, hvaraf
äfven synes följa att den mer än någon annan art kan umbära lydliga
rottrådar, eller liksom nära sig af sin lök. Den kan således anses som
slägtets medelpunkt. Man plär skilja den med de korta nästan
spadformi-ga bladen, som tilloehmed upptill blifva gryniga samt ibland äfven
prolifi-cerande. Den uppåt stående blomläppen är också högst saftig, korrt och
skållik (concav) med en särdeles liten spets.
Den förekommer äfven blott i våra djupaste kärr, som så äro betäckta
medRödmossa, Sphagnum, att denna slutligen multnar till en egen sorts
dyjord. På sådan dyjord synes den framkomma nästan endast under eller strax
efter de torraste somrar, (hvarom blir mera rum att tala under följande art);
och det i mycket olika landsorter från och med Uppland samt
Vest-manlands bergslag, allt söderut.
Tab. föreställer: a, ett stånd af medelmåttig storlek och b. ett
o-vanligt stort stånd, båda afritade i Östergöthland. c. Blomman framifrån
sedd och förstorad, d. densamma seddifrån sidan. e. fröredningskroppen
sedd framifrån, med ännu inneslutna fröstoftsmassor, f. densamma, men
med uppsprungna ståndare, så att deras yttre lagersynas å ena sidan och de
inre eller egentligaste fröstoftsmassorna å andra sidan. g. baksidan af
sjelfva fröstoftshuset med do samma uppsprungna fröstoftsmassorna, men
tillika undersittande märke (s ti g ma).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
