Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STACHYS ahvensis.
Bladen aflångt hjertformige, skaftade, naggade.
Blom-kransarne understödda af blad, fåblommige.
Blomfodret nästan lika långt med blomkronan.
Stjtiken hårig.
Lirin. Fl- Sv. ti. Jltg. {Gletnma arv en si s) - e3. Wahlenb. n. 66G.
TT
ti sine meste skrifter förde Linné denna växt till ert helt
annat slägte (Glecoma) ocli andre samtidige författare gaf den
Eter annan plats (bland Sideritis, Leonurus) ; men detta kom
mera af den obestämdhet, som dä ännu rådde mellan slägterna
och af denna växts otillräckliga kännedom, än af växtens
otydlighet till sine slägtkännetecken. Det var icke förr än under
sine sednare resor uti Fäderneslandet; som Linné blef rätt
uppmärksam på de väsendtliga skiljemärken mellan flere
släg-ten uti Ordningen Verticillatce, livilka erhållas af ståndarnes
ställning mot hvarandra; och sedan det således efter
utgifnin-gen af den sednare Flora Svecica upptäcktes, att
väsendtliga-ste skiljemärket för slägtet Stachys äro de tvänne nedre eller
lägre (ehuru icke egentligen kortare) ståndarnes under
öfver-blomningen inträffande nedböjning utom blom öppningen, så
har denna växt alltid fått behålla sin plats uti detta slägte,
äfven nnder en tid och hos författare , som med all flit sökt
sönderdela och förändra de Linnfeiska slägterna. Denna
nedböjning synes så mycket väsendtligare och säkrare som den
icke är tillfällig och härrörande af någon krampaktig dragning,
utan fast mera deraf, att de nedre ståndarne äga mångdubbelt
längre strängar, som i öppningen af blomman äro utsatta för
torkan, livaraf icke annat synes kunna hända, än att de
mycket förr nedkröka sig, då deremot de kortare ståndarne äro så
förenta med blommans livalf, att de derigenom nästan alltid
hållas upprätta. Detta är så tydligt hos närvarande art, att
man trott sig böra bättre uttrycka och återutsälta detsamma1,
än som skett vid de förre af slägtet under N. 431, och 578.
gifne arter.
De fleste och i synnerhet nordligaste arter af slägtet äro
flei’årige örter; blott denna närvarande (tillika med en annan
tysk art) är ettårig och förekommer i sammanhang härmed
endast såsom åkerogräs bland kornet. Denna här föreställda
arLen synes nästan endast hafva landstigit på rikets sydvestra
sida, från Malmö till Varberg, och der knappt gå längre från
stranden än som hafsgödningen af Tång, slige o. d. uppföres
på landet. Man har således visst icke att befara dess
skadlig-liet såsom ogräs, utan den uppifrån landet kommande svenske
örtsamlaren synes hädanefter såsom hittills få fagna sig åt en
rar Ört, som oskyldigt påminner honom om den strands
vändning som hap nalkas. — I Holland synes den vara som all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
