Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALYSSUM incanum.
Sand-hvita.
Kronbladen tuklufne. Småskidorne något bukiga eller
uppsvullna, tillika med hela örtståndet betäckta af
ett hvitaktigt stjernformigt fint ludd.
Linn. Fl. Sr. n, 58 2. ed. Wahlenb. n. 716.
Man bör väl uti växtkännedomen frikallas från deltagande
uti tidens partier, fastän man icke kan annat än så pass
stödja sig på det framfarna, att man icke utan goda skäl
öfver-gifver de Linnaeiska namn, som så outplånligen ingå i vår
vetenskapliga litteratur. Det må synas ett lofligt till och med
lofvärdt nit, att uti naturen skilja allt hvad skiljas kanj men
då detta är förent med för stora ändringar i de allmännaste
namn, kan olägenheten blifva mera känbar än fördelen.
Således, då vår allmänna Draba verna, som vi äro vana vid att
först lära känna såsom mönster för sitt slagte, blott emedan den
har djupare delta blomblad än andra slägtetS" arter, får ett nytt
slägt-namn j och då likaledes närvarande gamla ört endast för sina
tuklufna blomblads skull får ikläda sig en ny forskares namn;
— så kunna vi icke medfölja* Yi äro så mycket mera
för-anlåtne, att hvad den sednare vidkommer bibehålla Linnasiska
benämningen, som den i högsta grad har slägtets väsendtliga
skiljemärke, bestående uti en betydlig tand på inre sidan af
de kortare ståndarnes strängar, hvarigenom blomman dess
snarare och mer öppnar sig, hvartill kommer en styl som är
knapt kortare än hela silicula, uti hvilkens sednare parallela
rum ligga flere frön med lillroten mot hjertbladens
förenings-linea. Detta allt torde man få anse såsom nog betecknande
för slägtet Alyssum, och sedan tillägga, att uti slägtet finnas
arter med tuklufna blomblad, bland hvilka denne är
hufvud-sakligast. Den förtjenar företrädesvis det gifna artnamnet,
e-medan den hvilaktiga under förstoringsglaset stjernformiga
betäckningen sträcker sig äfven öfver skidorna r hvaraf i
förening med de hvita blommome och växtstället det passande
svenska namnet Sandhvita synes uppkommit.
Växtens rot är tvåårig och håller sig derfore på sådan
sandjord, som just icke hvart år omvändes, men likväl knapt
får hårdare igenvalla sig. Utmed vägar och på nyss
öfvergif-na åkrar är den som ymnigast särdeles å vestra sidan af
Skåne. I andra sydligare landsorter tillhör den nästan blott
ru-derala ställen, dit den kan misstänkas hafva blifvit tillfälligtvis
förd, men der den bibehåller sig ganska väl till och med på
Observatoriibacken vid Stockholm.
Utom riket förekommer den mest i djupare
continental-länder, ända bort till Sibirien, Taurien, Grekland och Rom,
der den synes fröjda sig åt det torra luftstrecket; deremot sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
