Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIOLA MONTANA.
Stjelken upprättstående, trekantig. Bladen nedtill
hjertlika, uppåt aflånga, på öfre sidan litet
liåri-ge, sågade. Bladfkdrmen utåt tandade; de öfre
halft-ägglike, längre än halfva bladskaftet, af
bladens tjocklek. Blomfoderjlikarne lancetlike,
spetsige.
Linn. Fl. Sv. n. 787. ed. Wahlenb. n. 967.
Nast efter det syftemålet för Sv. B. att framställa Svenska
naturen sådan som den är, synes intet vara angelägnare än att
visa huru ocli på livad skäl den förr blifvit föreställd, och
det i synnerhet då detta föreställningssätt verkligen är
föran-ledt af eller till och med grundadt i Svenska naturen. Man
har i den föregående numern sett, huru stort sammanhang
synes vara emellan den växtens namn, skiljande m. m. och en
mycket egen trakts beskaffenhet. Något dylikt och kanske i
vissa hänseenden ännu betydligare kan sägas om närvarande
växt.
Den lika så allmänt kända som albnänt förekommande
"Hund-Viole n, Viola canina, Sv. Bot. n. 290. har det
gemensamt med flere växter af samma vidsatta artnamn, att
vara såsom det djur, hvaraf de äro uppkallade, högst
mångfor-mige och derigenom äfven en plåga för de till allt fint
åtskiljande strälvande växtkännarne. Sedan man funnit den
förändras icke allenast till storlek och ställning på åtskilligt
sält, utan äfven till finare och gröfre hårighet samt öfverst i
Norrland äfven äga särskildta galIstånd; så synes man väl vid
dess derstädes iagtagne upphörande vara trött vid att undersätta
flere artförändringar. Då således Linné sedan på långt afstånd
från desse Hundviolens förändringar eller vid Lappska
fjällarnas rötter och nära derintill varande berg fick en annan
form, tycktes den väl med dubbelt skäl kunna bestämmas
såsom egen art. Denna här aftecknade arts skiljemärke blef
då hufvud sakligas t de stora bladskärmen, som öfverst hel och
hållna äga de andra bladens gröna sammansättning, med
nästan blott på en sida varande gröfre och bredare
inskärningar, och som hinna till mer än bladskaftets halfva längd.
Också äro bladen uppåt mycket mera aflångt utdragna, hela
växten starkare eller stadigare upprättstående, liksom mindre
bärande mäi’ke efter den ofta inträffande torka och mattande
blåst, som synes utmagra V. canina på sydligare
slättlandstrak-ter. Vi finna dei*före Linnés gifna artnamn såsom vanligen
ganska passande för att uttrycka naturen af växtens
omgif-velse och med detsamma dess egen beskaffenhets ursprung.
Detta oaktadt neka utländske Växtforskarne dessa skilj—
aktigheters giltighet för att bestämma en egen art, och säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
