Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desto större. Hela gräset är glatt, men straft, ägande antingen mycket
grofnervige, platta eller också borstlika blad.
Enligt dessa skiljaktigheter passar närvarande Lappska graa ganska
väl in uti slägtot Holcus. Deremot uti Aira-slägtet har det alltid
skickat sig mindre väl och i anseende till sina småblommors litenhet
kommit nedemot de minsta arterna (utgörande ettbihang, Airopsis), som
hafva borstlika blad och uti allt en hel annan natur. Det intager så
villigt sin egna plats uti Holcus-slägtet, att man nu mera kan undra,
hvarföre det icke lörr ditkommit, hrartill orsaken egentligen varit de
mera fullkomliga småblommorne, som man icke velat medgifva inom
det slagtet på gammalt sätt betecknadt. I det hela hafva
Holcus-arter-xie en nog lönlig (clandestin) blomning, hvilket hos de vanliga
arterna hjelpes dermed att den öfre småblomman antager hann-natur.
Deremot hos närvarande art är all blomning så lönlig, att man sällan
ut-x>m småblomruomas toppar märker några ståndare-knappar. Det
beständiga Lappska sommarljuset synes i många fall göra en mera ut.
vecklad blomning umbärlig. Hela gräset hos denne art är i hög grad
slutande sig till de förra arterna i slägtet såsom utmärkt lent och
bred-■bladigt samt vid nogare påseende äfven å bladen* öfra sida betäckt med ett
fint ludd. Den betydligare färg, som icke heller alldeles saknas hos
sydligare arter så vida finluddenhet låter densamma genomskina, finnes här
utbildad till den mörka purpurfärg, som gifvit arten sitt namn,
hvilket den äfrenså väl kan bibehålla i sitt nya slägta som i det gamla»
Man torde således fa fägna sig öfver, att i detta gräs hafva
funnit en länge saknad eller misskänd prydnad för sitt slägte. Den mest
luddna arten, H. lanatus, saknar mest den antydda färgen, har i
högsta grad den abortierande blomningen och synes fordra mesta värman
för att växa. Den andra eller blott lena arten, H. mollis , har
luddet samladt vid lederna, antager i synnerhet på blomfodret
betydligt af den mörka purpurfärgen, får ibland också öfre småblomman
fruktbar, men alltid med långt borst, som hinner utom det
tillspetsade b!omfodret« Man finner den draga sig mest åt vestra sidan af Göthaland
och således i detta som andra afseenden något anvisa på den sista
arten. Denna här nu föreställda Holcus atropurpureus ger genom sin
friska fröbärning såsom nämnt är full betydelse åt slägtet, utvecklar i
saknad af luddet på yttre sidan den mesta purpurfärgen, men får
deremot dess mera hår omkring småblommorna och äfven finluddenhet pl
desammas öfre del. Denna nordiska art framkommer icke förr än i
Jemtland och tilltager sedan i allmänhet eller ymnighet genom hela
Lappmarken, så att den först under den eldrig nedgående arctiska
solen som mest visar sin purpurfärg, såsom den största skönhet på sitt
ställe i eitt slag. Den håller sig äfven i den trakten der skogen
börjar upphöra och således solen mest oafbrutet kan verka, utan att kylan
ännu blifvit lör mycket kännbar. Det är just denna trakt, som vi finna
mest kunna emottaga de utkastningar af sydligare slättlsndsväxter, som
vi flere gånger anmärkt särdeles förekomma i Lappmarkens högre del.
Att detta egentligen Lappska gräs finnes mot ryska sidan vid Pasvig, är
säkert; men om det sträcker sig längre bort igenom Siberien, vet man
icke. Det synes visst, att det icke växer åt Amerikanska sidan.
Do sydligare arterne få i Danmark namn af Hasstefröjd slsom
det begärligaste bete för dessa djur. Här vore således äfven en fägnad
för Lappska hästarne och, der icke sådana mera finnas, troligen för de
djur, som få göra deras tjenst, nämligen Rhenarne, hvilka snarare mer
an mindre behöfva ett godt sommarbete. Vi hafva tyckt oss under
gräsets handtering i växtsamlingen märka en god lukt deraf.
Tabellens hufvudfigur tecknad efter ett yngre stånd vid
Karasu-vando af Kyrkoherden Laestadius, b. tvänne mera mogna blommor
förenade med sina skaft. c. skall i genomskärning visa
blomfoderskalens ställning mot hvarandra, d. ett isärfläkt blomroder med sina
små-"blomraor (nämligen sedan de liksom löljande blifvit fröbärande), e<
nedre 6måblnmman och f. den öfre. g. fyra smablommor uti ett
blomfoder. h. frö ur nedersta småblomman med i» sin genomskärning, k.
frö ur öfre småblomman med 1. sin genomskärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
