- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 10 - Plansch 649-720 /
170

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLIUM ARENARIUM.

Sand-lök. Aker-lök.

Stängeln nedtill omgifven af nästan trådformiga blad.
Blomhylstret myssformigt, affallande. Umbellen
nedtill lökbarande, med upptill (eller midtuti) rakt
uppstående blomskaft. Ståndarner inre strängar
med sidoborst, trefaldigt högre än knappen.

Linn. Fl. Sv. n. 279. ed. Wahlenb. n. 35i. Reichenb» ic, t. 4o4. f.
690. (>ä, vineale).

Uti det egentligast så kallade LÖk-slägtet (Allium) kunna väl
de arterne, som under n. 236. {A. ursinum) och 89. [A.
Schcenoprasum) äro afhandlade, anses för både de lättast skilj—
da och fullkomligast fröbärande; men-de andra återstående
arterne utgöra icke dess mindre liksom slägtets kärna eller
medelpunkt , stigande så mycket i lökbildning eller rättare
lökbäring, att derigenom icke blott fröbildning utan älven
blomning och blad bli på visst sä‘tt otydliga. Att en sådan
lökbä-ring, som här äger rum i sjelfva blomningen, skall blifva
hin-derlig för denne sednares utveckling, synes oundvikligt.
Detta kan ännu ske i mindre eller större grad, allt efter som
sma-lökarne i blomningen antingen intaga blott liksom
mellanrummen mellan blommorna (så att dessa sednare likasom emellan
blomskärm, eller palece, få rum att här ocli der framkomma),
eller också i sednare d. ä. högsta antydda graden packa sig
lökarne så tätt tillsammans, att icke några blommor kunna
utkomma här och der emellan lökarne, utan alla nödgas att
utväxa i en fascikel eller tofs från toppen af det således i
högsta grad bildade lökhufvudet Detta sednare är händelsen med
närvarande art, hos hvilken således lökbäringen kan anses för
aldrafullkomligast, så mycket mera som lökarna ofta i
hufvu-det blifva utväxta i långa trådar eller sjelfgroningar. Under det
att naturen genom en på detta sätt oalbrutet verksam
vegeta-tionskraft åstadkommer fortplantningen, försummas eller
åtminstone försenas blomningen i högsta grad, och under allt
detta fprfallna bladen mer än hos andra arter, så att slutligen
växtsamlaren icke af hela växten får annat än en i hög grad
missfosterlig martofs af de grodda hufvudels lökar. Detta är verkliga
orsaken, hvarföre denna art, ehuru egentligen af alla bäst skiljd genom,
de i sammanhang med den anförda trä’ngseln m. m. också i längre
spetsar utväxande ståndare-strängarne, blifvit så sent
känd och 1 mångfaldiga afseenden misskänd.

Detta allt tjenar äfven till förklaring, hvarföre vi vågat under ett
gammalt Linnaeiskt namn framställa en utrikes i sjelfva vinländerna för sitt
växande i vingårdarna uppkallad art, som åtminstone hos oss icke synes
kunna få namn af odlingar, hvilka icko finn»s i landet, och i allmänhet
icke böra ge namn åt vilda växter. Linné såg under sin skånska resa på
detta lands yttersta bihang, vid Skanör och Falsterbo, en Lökart, som i
säden.blandad icke gaf allmänna Ångslöken efter till
myckenheten; men den lärer haft i högsta grad förfallnade blad, som Linné
der-före tog för platta, ehuru, såsom ban säjjer, ganska smala. Detta blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/10/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free