Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCABIOSA SVAVJEOLENS.
Blomkronorne femklufne, strålige. Fåstets fjall i
spetsen tilltjocknacle. Rotbladen lancetlika,
helbradda-de, blårimige (subglaueescentia) ; Jljelkblciden fjäder
-formige. trobovjlen kortare än allmänna
blom-fodret.
Decandolle Fl. Franc. n. "ölof. Frie* Nov. p. Ho. ed. a. p.
20. Wahlenb. FJ. Sr. n. i64._
Sedan de tre Linnseiska arterna af slägtet Scabiosa
blef-vo gifne i Sv. Bot., Lar denna i alla afseenden nyare art
blif-vit genom Pi’ofessor Fries’s forskningai’ funnen tillhöra
Skåne. De förra arterna befunnos vara utaf hvar sin afdelning i
slägtet och det sflinma kan ännu sägas vara händelsen
deri-genom, alt med våra arters antal också afdelningarne blifvit
pä visst sätt förökta till fyra. Det blir derigenom desto
märkligare huru bestämdt visaa slägten skicka en art utaf hvar
afdelning mot norden, då andra deremot förete någon viss
afdelning under högsta bredds graderna. Grunden dertili ligga
visst i förhållanden, som förtjena all uppmärksamhet.
Den första Åldelningens art (S. arvenris Sv. B. n. 322).
med sitt håriga fröfäste ocli den andra Aidelningens Sc. suc~
cisa (Sv. B. n. 422.) med sina betydliga fröfästes fjcäll gå
ungefär lika långt mot norden, ehuru den sednare utgör
mycket större del af vår nordiska vegetation. Sedan möter man
mot södern de arter, som mest utbilda sina fröns bihang eller
kransar, så nämligen att hos S. columbaria (Sv. Bot. n. 3g3.)
det femstråliga bihanget blir tydligast och sist hos
närva-i’ande art äfven sjelfva frökanten betydligt utbredd. Det
fem-stråliga bihanget, såsom ägande med sig femklyfning hos
blomkronan, är utan tvifvel nog vigtigt för att bestämma ett
eget under-slägte {subgenus), kalladt Asterocephalus \ men
huruvida sjelfva frökantens invikning och tilltjockning hos
tredje arten kan utgöra mer äR en underafdelning
(Spongostem-ma Reichenb.) från egentligaste Asterocephalus med
utbredd kant, kan man lemna derhän. Emedlertid är det
märkligt, att denna fjerde arten har sista beskaffenheten ganska
tydlig och tillika de längsta och starkaste fröfästes-fjällen, så att
den liksom företar allt hvad slägtet har synnerligt. På dessa
förlängda fröfästes-fjällen synes också en glandulös hårighet,
aom i synnerhet ger arten den i slägtet ovanliga vällukten,
hvaraf artnamnet.
Det nu anförda innefattar också arten* säkraste
skiljemärke från de svenska samslägtingarna; men för en hastigare
öfversigt och till skiljandet från andra utländska arter af
samma afdelning kan i synnerhet märkas: de ovanligt
lancetlika, belbräddade och spetsiga rotbladen, det ljusa utseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
