- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 10 - Plansch 649-720 /
234

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPILOBIUM al pin c;?,r.

Pistillens märke alldeles helt eller oklufvet. Fröhusen
ganska glatta. Bladen elliptiska, nästan
lielbräd-dade. Stjelken fåbiomig, blott på två sidor
fin-hårig, nedtill kulliggande.

Linn. Fl. Sv, 11. 33J- ed, Wahlenb, n, 423,

Det är rätt märkvärdigt, att se vegetationens afta gande mot
norden och våra fjällar, hvilket tydligen visar sig hos slagtet
Epilobium. Man undantage blott den stora Epilobium
angusti folium, som väl förekommer ända upp på fjällen, men som
i Lappmarken är att anse såsom en sådan praktväxt, som
mest tillhör menniskors granskap, eller åtminstone sådana
ställen der jorden undergått någon särskildt förändring. De
andra arterna af taga tämligen ordentligt, så att man iöi’st
saknar de mera slorblommige, och med mera stjelkomfatlande
blad försedda, samt äfven mera hårige arterna, tills slutligen
nedom fjällen blott E. montanum och jpalustre återstå.

Vår närvarande fjällväxt synes väl lill inre delar vara
närmast den sistnämnde, men yttre delarna likna nästan mer
den förra. Från båda skiljes den bast i alla tillstånd med en
sådan glatthet, alt blott någon mycket fm hårighet är liksom,
dold på bladkanterna, hvilken på stjelken nedlöper och der
blir tydligast såsom tvänne motsatta hvithårige linier, hvilka
liksom de motsittande bladens par skifta läge. Högst upp på
fjällen blir stjelken nedtill liggande,, uppreser sig sedan något
med toppen och får slutligen en äfvenledes mest lutande
blomma i samma riktning som nedre delen af stjelken; och
detta allt merendels efter det vattens riktning, som under sitt
nedflytande bidrager till nedtryckningen. Bladen bli här
mest små, som man plär säga liknande Serpylli, och
fröskidan lår en särdeles klubb-form.

Deremot då den, åtföljande det nedflytande kyliga
fjällvattnet, kan fästa sig vid någon källa i skoglandet och njuta
mera stillhet, samt åtminstone till öfre delarne mera
solvärma, får den rak stjelk och större blad, nästan såsom E.
montanum y och äfven längre, samt derföre icke så klubbformig
fröskida.

I båda formerna insamlas den icke mycket för
växtsam-lingarna. Den förra formen finnes väl temligen ymnigt
växande på många ställen i fjällen, men dess löstagande går
långsamt och blir derföre icke mycket verkställt-, vid källorna
deremot finnes den sednare sällan i någon mängd, ty den
synes iöga skilja sig ifrån sjelfva deras upprinnelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/10/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free