Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POTENTILLA jreptans.
Bladen femväxta, viggelika. Stjelken refvigt liggande
och ytterst rotslående. Blomskaften enblommige,
i vecken af kortare blad ensamne.
Linn» FJ. Sv» n» 45b. ed. Wahlenb. n. 578.
^Jtaf det stora liufvudslägtet Potentilla hafva förut i Sv. B.
blott tvänne arter blifvit föreställda, hvilka med sina pinnata
blad torde kunna anses såsom en yppighetens utväxt på
sjelf-va kärnan af slägtet, som äger fem småblad i ändan på
bladskaften och derföre af de gamle kallades Pentaphyllum.
E-liura öfvergången från fem småblad till pinnata blad är
lättare än man kunde tro derigenom att sido-småbladen sänka sig
ned på bladskaftets sida, så uppkommer dock oftare svårighet
att skilja mellan fembladige och trebladige arter. Dervid
märkes att en verklig fembladig art knappast någonsin genom
af-inagring kan blifva trebladig; men väl kan en trebladig blifva
fembladig, äfvensom en fembladig synas få sju småblad. Detta
sker nämligen genom en 6orts yppighet, som gör att nedersta
småbladen först bli ovanligt breda, sedan tvåflikige och
slutligen tvådelta, så att två småblad mer än vanligt tillkomma.
Detta tillstånd af en oäkta fem- eller sjubladighet skiljes dock
merendels med säkerhet derigenom, att sådana tillkomna
småblad äro antingen jemforelsevis med de andra för små eller
med sitt hufvudpar vid basen mera sammanhängande, och vid
nogare eftersökande finner man dein som ännu äro blott litet
klufue från sina hufvudblad.
Närvarande art är en af de bästa så kallade Pentaphylla,
men som väl måste skiljas från en sådan oäkta fembladig, som
nu blifvit antydd och äfven till slägte gör svårighet. Vår
Potentilla reptans förtjenar i högsta grad sitt artnamn genom
sina långa rankor, hvilka vid sina leder i synnerhet mot
toppen och sednare på året bli rotslående. Den torrare delen af
sommaren använder den mest med att frambringa ganska
ordentliga femblad och de största blommorne i afdelningen, bMa
sittande på långa skaft, dock så att blommornas äro längst.
Rankorna utgå till stor mängd från en liufvudrot, som med
den längsta spindel befinnes djupt nedborrad i den hårda
leran. Således är den ganska tjenlig att emotstå den starkaste
torka, som midt på sommaren kan förekomma på våra
största och mest öppna slätter, der den just synes frodas af den
väderlek, som kommer så många andra alt förtvina. Man
finner den der intaga i synnerhet åkerrenarne, som den med
sina rankor så mycket pryder och betäcker, utan att lägga sig
på den näravarande säden, och åt hvilka den långa
rotspindeln, liksom spikar eller pålar i jorden, ger stadga och varak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
