Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt för bada slägtena. Ibland de Europeiska mera örllika
arterna, som bafva tre snart affallande bracteas, då de lios
cap-ska buskarna äro qvarsittande, tyckes Polygala vulgaris
vara liksom stamarten, omkring hvilken de andi’a mest stå så
nära, att man ofta får nöja sig med ganska obetydliga
kännetecken för skilljandet. 1 Södra Europas bergstrakter
förekomma dem , som hafva större eller i synnerhet längre blommor
med äfven derinom skaftade fröhus; men i norden växa endast
arter med så små eller mindre blommor och i synnerhet kortare
fröhus än på P. vulgatis. I allmänhet torde kunna
anmärkas, att livad som under Circcea sades om vigten af
blommornas storlek till arternas skiljande, också tyckes gälla här,
och det af ungefärligen samma goda skäl. Om också
Poly-galan skall höra till Thalamiflorce, så är dock ett sådant
samband mellan alla blommans och älven fruktens delar, alt ingen
synes kunna tilltaga på den andras bekostnad, utan allt iår en
varaktig storlek.
Vår allmänna Polygala kännes då med icke allenast
större, utan också mera öpna blommor, så vida, alt de
sido-blombladen, som kunna kallas alce eller vingar, stå utåt
ho-rizontelt eller till och med något uppåt, lemnande det undre
eller kroppen mycket mera blottad t. Ehuru fröhuset är
längre till formen än hos de andra svenska arterna, så blifva dock
de nämnda vingarna detsamma i än högre grad, så att alltid
fröhuset väl kan täckas af desamma, om icke snedheten gör
att fröhuset vid nedre eller rättare inre kanten med sidan
något framtittar. Liksom blommorna äro de mest öpna eller
flygande, så är också örten den mest slankiga, utan någon
synnerlig rot-tofva, af blolt litet viggelika blad, och roten
nästan krypande utan någon hufvudstock.
Arten befinnes hos oss så mycket mera vara den allmännaste
ända upp till Vermlands och Norrlands bergstrakter, som den synes
hålla sig bredvid våra så allmänna granitiska grundberg, hvilkas
svalkande fuktighet den kan tyckas behöt’\a. Den bar der vanligen da
skönaste enfärgade staikt men icke egentligen mörkt himmelsblå
blommor, som jemte den mer än hos någon annan väst lin-lika örten gör
att den i våra norra bergstrakter kallas J. Pilari te Lin. Endast mot
slätterna antaga blommorna en lika enlärgad rodnad, men synas knappt
någonsin bli hvita, om icke på en mindre varietet (oxyptera), ?om blif—
rit funnen i Östergöthland på gränsen mellan granit och öfveigångsberg.
Den anses vanligen af allmänheten såsom en särdeles välsigr ad
växt, som både betecknar och ger must eller mjölk i landet, hvaraf
den redan hos de gamla fick sitt så allmänt antagna namn.
Tab. är tecknad vid Upsala efter ett sådant stånd, som mest
skiljer sig från följande art, med sin ensamna, nästan rakt uppstående
stjelk och blott mindre sidoskott vid roten. b. blomma ungefärligen
dukbelt förstorad, c. sjelfva blomkronan med nedböjd läpp an mer
förstorad, d. fröhus med något frånviken vinge. e. ett dylikt sedt
mera på snedden, så att vingspetsarnes utböjning mera märkes, f. fröhus
särskildt, g. frö flere glnger förstoradt med bredvid tecknade
grunddrag af fröhusets column och omkrets för att visa fröets
vidsättnings-sätt inom (icke medelst) arillus. h. frö i samma ställning tuskuret fra»
ofvan till nedan med fröfoster, i. det sistnämnde särskildt. — k. en
halfvaxt blomma med sina korta skärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
