Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 78. FESTUCA OVINA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78.
FESTUCA OVINA.
Fårsvingel. Linnæi Fårgräs.
Blomvippan åt en sida vettande, hopdragen,
merendels borstbärande. Strået 4:kantigt.
Bladen trinda, tagellika.
Linn. Flora Su. p. 5o. Cl. 3 Triandria. digyn. Liljebl. Sv. Flora
s. 46. Klass. 3. Tremänningar. K. Vett. Ak. Handl. 1741. s. 184.
JH årsvingeln är ett af de kurtare grässlagen, men har
ic-kedestomindre blifvit vidtfräjdad, kanske äfven ofta mer
berömd än den i sjelfva verket förtjenar, åtminstone bland
de arter, som man till odling föreslagit. Den intager de
torraste, och iek.e sällan de mesi: magra ställen, såsom
höjder och tak, och träffas i synnerhet ymnigt på
Gott-lands och Ölands backar.
Ibland Svingelarterna skiljes den lätt genom
ställningen och skapnaden af sin under mognandet bruna
blomvippa, äfvensom genom fyrkantigheten af strået och de
tagellika bladen, som för fingren kännas något sträfva.
Småaxen äro, som hos slägtet i allmänhet, runda och nå^
got sammantryckta, med spetsiga blommor vanligen
borstbärande, likväl någon gång utan dem.
Af all föda är denna gräsart den angenämaste för
fåren, och det är säkert denna som gör dessa kreaturs kött
välsmakligare på de orter, der den i mängd träffas.
Gme-lin berättar också, att Tartarerne, åtföljde af sin boskap,
särdeles nedslå sina bopålar om sommartiden, der
Fårsvingeln växer ymnigast i deras bygder.
Såsom vildtväxande kunna vi visserligen icke neka
Fårgräset sin förtjenst, hvilken v. Linné i synnerhet tilldelat
det; men i afseende på odling äga många andra
företrädet, som märkes så väl af dennas obetydliga höjd och
mindre bladrikhet. På en bördigare jordmån blir den väl
något större, men såsom bestämd af naturen att bekläda
höjderna, i sig sjelfva torra och ofruktbara, lönar den
visst icke den mödan, som odlingen af de större
grässlagen. Det är ock ganska säkert, att den skulle snart,
såsom ett finare grässlag, på en upphöjd plats af andra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0030.html
