Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 85. ARBUTUS UVA URSI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85.
ARBUTUS UVA URSI.
Mjölon. Mjölonris. Mjölbär. Linbär. På Finska:
Sianpuolain. Iiangasparlä.
Stjelken är trädaktig och krypande. Bladen
glatta och helbräddade. Frukten är ett
ned-tiyckt bär, med 5 rum för frön.
Linn. Flora Su. p. iäS- Cl. 10. De c and r. i:gyn. Liljebl. Sv. Fl. s.
16J. Kl. 7. TiomXnn. Murr. App. Med. T. 2. p. 54. K. Vett. Akad.
Haiid 1. 1753. s. ia3. Patr. S. Hiish. Jurn. 1777. Febr. s. 86. Fischérstr.
Ekon. Dikt. 1. Del. s. 152. Vharm. Uv. ursi folia.
IVTjöIon är en i hela Europa, Island, Sibirien och
Amerika allmän växt, som trifves bäst på torra skogsbackar
och blommar i Maj eller Juni. Den liknar Lingon (Vaccin.
.Vitis Id.); men dess ständigt gröna blad äro tjockare och
vid basen smalare samt utan punkter på undra sidan.
Blomfodret är 5flikigt. Blomkronan är ägglik, fästad
under fruktämnet och har 10 ståndare. Bäret är torrt,
mjöligt och smaklöst, hvarigenom Arbutus egentligen
skiljes från Andromeda, som har fröhus (capsula); ifrån
Vaccinium, som har äfven bär, skiljes detta slägte genom sitt
bär, sittande ofvanpå blomfodret. De stånd som vuxit i
6olskenet äro till läkmedel bättre än andra. — Liksom
de öfriga af plantas bicornes, till hvilken flock äfven
denna räknas, fortplantas den svårligen med frön.
1
Bladen ha i början en sammandragande, sedan en
angenämt bäsk smak. Stjelkarna och i synnerhet barken äro
mest adstringerande. Ibland stenlösande medel, som
fordom mycket omtalades, intog Mjölonväxten ett betydligt
rum. Dess förvärfvade anseende minskades sedermera
genom förnyade försök, hvilka icke alltid gåfvo samma
utslag. Emedlertid kan det icke nekas, att bladen lindrat
plågorna och kanske stundom botat åtskilliga fel i
urinvägarna, t. ex. urinstämma, svårighet att låta urin, blodig
urin, sten- och grusplågor, blåsans lamhet (paralysi) m. m.
Men att dess bruk icke verkat någon upplösning af sten i
blåsan, har Gen. Dir. och Ivomm. af A gr el funnit vid
undersökning efter patientens död. Bladen torkade gifvas
i pulverform till 1 skrupel, •!■ qvint. eller 1 drakme i dosis,
elt par gånger om dagen; äfven kunna de brukas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0058.html
