Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 91. PINUS SYLVESTRIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
91.
PINUS SYLVESTRIS.
Tall. Fur. På Finska : Män dy. Jlon ga.
Grenarne sitta i krans kring stammen, och
Barren parvis eller 2 och 2 tillsammans (i
början omgifne at en hinna synas de enkla.
Linn. Fl. Su.Cl. 2r. Monobc. monadelph. Lilj. Sv. FI. s. 5o§. Kl. ir.
SiMikiiLLi. Pair. .V. Hush. J. 178* Okt. 62. 17I.5 Apr. Mlirr. Ap. Medi
T. 1. p. ii Hjorter Alman, för éreu 1745 — 44 > di. Vett. Akad. Handj,
1801. «• X. P*m summitat., resina, toriones.
Det förnämsta af våra barrträd, Tallen, utgör stora
skogar i Norden; trifves bäst på torr, bergaktig och sandig
jordmån, hinner till 400 års ålder, som ses al ringarnas antal då
trädet tvert afskäres. Qårtall med tjocka grenar och tvungen
växt, samt A lurtall, som är lågstammig, hård och växer i
kärr, äro förändringar. Dess gula mjöliga hanblomster ock
röda honor, sittnnde åtskilda vid grenarnas ändar,
framkomma i början af Juni, då man äfven träffar små gröna kollar,
och andra större fullväxta och gråbruna. Dessa sednare äro
på tredje sommaren qvarsittande, men affalla gemenligen då
emot hösten. Af hanblomstrens ymniga frömjöl torde något
bruk kunna göras; dä det nedlalkr, af regnvatten sköljes
tillsamman, säges ofta rit t det regnat svafvel. — Frön sås om
våren, och böra späda plantorna täckas med mossa för att
bevaras mot köld och för mycket solsken. — Trädets frodigar®
yäxt mot södra sidan, utvisar detta vädersireck.
Vi uppehålla oss här, så långt rummet tillåter, blott
med det som om tallens nytta kan vara mindre allmänt
bekant. Talls trunt, grenarnas yttersta och nya vårskotl,
ämnen så väl till b’ommor som barr, innehålla mycket
ierpentinsämne, och äro således i synnerhet svett- och
urin-driivande. De biukas ensamma på öl och dricka; eller
kokas i vatten med tillsats af iVlalört, roten till
Maskrosörten (N:o 4)? mogna krossade enbär och syra (Rum.
ace-tos.), livar,till efter kokning släs utpressad pepparrotssaft;
af denna dekokt drickes 1 — 2 glos om dagen mot
skör-bjugg, blekpussighel, börjad vattensot, torrvärk, tmdtäppa,
m. m. Det kan förbättras till smaken med socker, håning
eller mjölkvasla. Tallstrunt ensamt såsom Té kan ock
drickas i samma sjukdomar. Utvertes gagnar dekokten till
ivältning på utslag och mot klåda i huden. Inkokad
dekokt till ett extrakt, liknar Peruviansk balsam.— Yttre grof-»
va Bärlien (flarn) strös finstött på djupa brännsår ocll
utfallen ändtarm. Den hvita inre barken afiflås bäst i Maj,
bultas väl, torkas lörst långsamt, sedan hårdt i varm
Hgn, sönderhackas och males; på mjölet slås först varmt
och sedan kallt vatten, för att, liksom på roste vid brygd,
t* rinjja igenom* Detta torkas och förvaras till bröd, soo?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0082.html
