Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. POLYTRICHUM COMMUNE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom upphöjes på sin egen stjelk (seta) (a) och
vinner omsider sin mognad betäckt af niimde mössa (f1), samt
derunder af ett eget lock (opercnlum) (e), som
merendels begge affalla (atom hos Jordmossan, Phascum), då
de mognade fröna kringspridas.
Björnmossan (egentligen så kallad, ehuru flere arter
kunna derunder begripas utom Pol. commune, såsom P.
alpinum, arcticum longisetum, formosum, juniperinum)
den allmännaste växt i sidländta skogar, skogsängar och
kärr, tillskapar icke sällan de vidaste och ibland ainsdjupa
tufvor, ymnigast i de nordligaste provinserna, der Björnen
väljer den till inbäddning under sitt hide om vintern, och
den i aflägsnaste ödemarken vandrande Lappen till sin
beqvämljga säng. Om den samlad rensas och piskas, kan
den nyttjas i taglets ställe till madrasser och dynor.
Sammanbunden brukas den i Vestergötland till ugnsqvastar,
och som hackelse till foder åt hästar i Bohuslän, då
annat grönt tryter. De sägas också med begärlighet
förtära den.
Denna hushållsnytta är dock ringa mot det ogagn,
som Björnmossan genom sitt innästlande gör på stäLen
som för säd s- och gräsväxt kunde användas. Sidländta
orter kunna dock genom dikning derifrån befrias, då
tilllika i torr sommar moss-vallen afbrännes, eller mossen
medelst en egen plog hopharfvas eller med myllan
sam-manskyfflas i högar hvilka med mellanförd gödsel böra
hopbrinna. Landet plogköres emedlertid flera gånger och
ansas samt sedan med säd eller höfrö besås.
Hos äldre Auktorer finner man äfven läkande
egenskaper tillagda Björnmossan, såsom att. dekokten deraf
Ut vertes brukad fästade håret och förekom flintskalJighet
(Apulejus); och invertes botade lungsjuka (Dittemus) ; dref
urin och sten; upplöste skrofulösa svullnader, och man
har velat påstå att den gjort underverk i håll och sting
(Totirnefort), och med rödt vin blandad stillade
våldsamma reningsflöden. Ån i dag anses denna mossa i Mähren
som ett naturens under för sina förmenta dolda
egenskaper, och brukas af hopen som ett trollmedel, älven att
strö under vaggan mot hexor och spöken.
Tab. — hg. a. föreställer mossan i nat. storlek — b.
ett hannestånd med fortskjutande stam. — ölversta
delen ell. stjernan utbredd. — c. en kapsel i nat. storlek —
d. förisloi =td med affallit lock, att tänderne synas samt
hinnan som lorenar dem — e. locket. -— 1. lufvan — g.
toppen af ett hannestånd öppnad, att Frömjölssäckarne
cyaas — h. toppen ajf ett honstuad i ett blad iörstorad.
S—z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
