- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 2 - Plansch 73-144 /
238

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 132. AIRA CÆSPITOSA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

132.

AIRA CÆSPITOSA.



Tuftätel. Täkttåtel. T ät el. Jäg er. Har gräs.

Bladen äro platta, något svllika. Blomvippan
är utbredd och vidlyftig. Smcibloinsiren vid
basen håriga, med kort och rak borst.

Linn. Fl. Sti. p. 24.. C. Taiandria. 2:gyn. Lilf. Sv. Fl. s. 39,

Kl. 3. The si uisinö ai-,. 2:qr 111:1. K. Vett. sikad. Hand!. 1745• s. 20,
II. Gahn Fundam. Agiost^wrnnh. 176". Prxs. v. Linné v. Linmvi Amcen.
Ac. Vol. 7, p. 1G7, Fischnrstr. Ekon. Dikt. 1. s. 2g- Rsrgii Tal om Sr.
Ängsköts. s. 59.

T

-L uftåtelm, hvars mångåriga och tradiga rot, som
grs-nar sig, slår nya talrika skott, ocli derigenom danar
tuf-vor på ängarne, är allmän och växer i synnerhet frodigt
till par alnars höjd i let och något fuktig jord.
Tåtelsläg-let har 2 blomfoderskal, som innesluta 2:ne tvåskaliga
blomster, och hafva intet ämne till något 5:dje dem emellan,
hvilket finnes hos Slokgräsen eller slägtet Melica. Af
tåtel-arterna har en del borst, andra icke; till de förra hör
Tuhåteln, Stråen växa upprätt och hafva 2—3 knä.
Bladen äro smala, strimmiga, upprätta, inunder släta,
ofvan-till ocli i kanten sträfva; rotbladen äro ofta mer än
qvar-terslånga, men stråbladen äro kortare. — Bladskärmen
spetsig och zklufven. Blomvippan, som i Juli eller Aug. är
utslagen, blir ofta \ aJn lång; på skuggrika ställen är den
mest hvit, men annars mörkgrå eller gulaktig och
glänsande. Blomstjelkarne sitta kring halfva strået
(semiverti-cillati), äro ganska greniga, hårfina ocli sträfva.
Blomfo-derskalen äro mest lika långa, och af de inom dem
sittande blomsterna är det ena fastsittande och bart, det
andra försed t med sljelk och nedtill fmludet, Af
blomsterskålen är det yttre bredare, i spetsen ojemt (erosa),
eller 5—5 klul\it med borst, som går från basen och
på yttre sidan, samt är sällan iängre än blomsterskålen.
Ibland finnes på \åta ställen 5 — 4 blommor inom
båda blomfoderskalen, och v. Linné fann den i
Lappmarken med frö, som grodde i blomvippan (vivipara).

Till odling på ängar är detta gräs berömdt och
ganska tjenligt; om det det sås på god och väl gödd jord, är
det visserligen lönande. Kring Falun är detta grässlag på
deras så kallade Lindor (igenlagd eller trädes-Aker), det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free