- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 2 - Plansch 73-144 /
274

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 141. ANEMONE HEPATICA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

141.

ANEMONE HEPATICA.



Blåsippa. Blåveror. Killingblomma.

Bladen äro hjertformiga och 3flikiga: flikarna
mest likstora, rundade och helbräddade.
Blomfodret (Svepet) består af 3 likstora blad och
sitter något skildt ifrån blomman.

Linn. Fl. Sa. p. 187• Cl. 13. Polyandr. polygyn. Lilj. Sv. Fl. s. aa5.
Kl. 9. Mängmänningar. rnångcjvin. JSlurr. App. Med. T.^3’ P* I0**
Vharm. Hepaticse nob. Herba.

33otanisterne hafva gifvit Anemonslägtet det kännemärke,
att dess samtlige arter skulle sakna blomfoder; således
skulle Blåsippan med sitt Sbladiga blomfoder icke få
räknas ibland dem. För att hjelpa saken kaliade man dess
blomfoder Svepe, hvilket skildes från blomfoder derigenora
atr-Svepet skulle vara på något afstånd nedanföre
blombladen; men likväl hafva åtskillige nyare Örtkännare skilt
Blåsippan från Hvitsippans och de öfriga Anemonernas
slägte, under namn af Hepatica nobilis (se Flora d. Wetter.).;
Vi finna icke dertill nog skäl, och tro att hvar och en,
utan att bekymra sig om dess blomfoder, skall lättligen
upptäcka nog likhet emellan denna och Hvitsippan (N:o 3),
för att kunna stå tillsamman i ett slägte. Blåsippan har
mång-åiig trådig rot; dess knopp, som öfver hela vintern döljer
blad och blommor, har merendels 4 yttre och 3 inre
äggformiga hinnaktiga fjäll. Bladstjelkarna äro långa, trinda
och håriga; bladflikarne utåt kanten, som är inböjd, håriga,
icke djupt inskurne, trubbiga , släta och inunder nätformigt
ådriga. Bladen sedan föregående år sitta qvar och äro
mest bruna. Växer bland buskar af En och Löfträd icke
synnerligen rar, och blommar i första vårdagarne.

Denna har icke såsom de andra Anemonerna, någon
feetydlig skärpa, utan blott en lindrigt sammandragande
natur, hvarföre den tillförene varit ansedd såsom
stärkande och nyitig i lefrens och njurarnas krämpor samt vid
blodflöden. Latinska namnet tillkännager dess förmenta
nytta mot lefversjukdomar. Nu för tiden brukas den icke.,
ehuru sjellva Boerhaave berömde den i gammal gonorré af
slapphet; kan hända Jikväl att dekokten eller infusion
någon gång ännu föreskrifves till gurgelvatten; men på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free