- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 2 - Plansch 73-144 /
286

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. AVENA FATUA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

144.

AVENA FATUA.



Landhafre. Vildhafre. Flyghafre.

Blomvippan «Hr något utbredd med få blomster.
Blomfoderskalen hysa mest 3 blomster, som
äro ludna vid basen och hafva lång borst»

Linn. Fl. Sv. p. 55. Cl. 3. Thiandr. 2:gyn. Lily. Sv. Fl. s. 4>
g. T r e männingAiR. 2:qvinn. K. Patr. S tills fr, Hush. Juru. 1787» ■^■US’
a. 55i, 56g. — Sept. s. 3. — Okc. s. 53.

X-i.indhafre ar ett ganska besvärligt ogräs, i synnerhet
i-bland vårsäd. Dess rot varar blott ett år. Strået är
enkelt, bladigt slätt och blir 1 till 1*: aln högt. Bladen äro
smala, jemnbreda och sträfvaf; bladslidorna smalare och
släta; bladskärmarne trubbiga och ojemua kanten.
Vippan är ganska grenig, upprätt, med greniga, hårfina,
sträf-va och liedlutande blomstjelkar, som sitta i hallkrans kring
stjelken. Blomfoderskalen äro liksom lansettlika, släta
och längre än småblomstren, som äro något åtskilda,
trind-aktiga med talrika styfva glänsande hår vid basen och midt
på ryggen försedda med borst, som är dubbelt längre än
blomfoderskalen, sträf med knä och torkad skruflikt
vriden nedanför knäet. Fröen äro silkesglänsande, och
mogna tidigare än korn och hafre, hvarföre de förr
utfalla och så sig innan säden bergas. Hafreslägtet, som hör
till den lätt igenkännliga naturliga Ortflocken, Gr’"sen,
har 2skaligt och mångblommigfc blomfoder, samt en vriden
borst på ryggen af det yttre blomsterskalet. — Förr än
vippan blir synlig och utbredt sig, kan land ha fr en ej
skiljas från annan hafra. I Juli är dess vanliga blomningstid.

Med spannmål ifrån Italien tros detta svåra ogräs
hafva kommit till Tyskland och derifrån till oss. Dess
frö ätas gerna, äfvensom gräset medan det är grönt, af
hornboskap och hästar, samt föres ofta med gödseln på
åkrarna; stundom händer att fröen vid åkerns tillredning
Ziedmyllas lör djupt, då de kunna oskadade ligga flera år i
jorden; de komma ofta ifrån närliggande åkrar, och
uppväxa året derefter: fåglar, som äta dem, bidraga äfven
till deras kringspridande. Af dessa omständigheter
förklaras huru en annars väl tillredd åker,, och besådd med ren
säd, kan få detta ogräs, utan någon bekant orsak. Man
har försökt många sätt till dess utrotande, hvilket ej bör
vara så svårt, endast man påminner sig att grässlaget är
årigt; således om det före eller under blomningen afslås
och ^aldrig får släppa mogna frö, så försvinner det året
derpå, ty roten varar ej längre. En med landhafre smit-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free