- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 3 - Plansch 145-216 /
42

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i55.

PHELLANDPvIUM Aquaticum.

Stäkra. Kaxstäkra, Vatten} enkol.

Örtstjelken grenar sig i 2, och dessa åter i 2,
o. s. v. (klynevis). Blacle.n. äro 3-4 fa 1 digt
par-bladiga med utspärrande tillbaka böjda grenar.

Linn. Fl. Sr. p. 91. Cl. 5. Pentandr. a:gyn. ( Umbellatne) Lilj. Sr.
Fl. s. 124. kl.5. Femmänn. 2 qvinn. med svepen vid de sma parasollställn.
och alla frukibäiande blommor. Murr. App. Med. T. x. p.267. 1’isclierstr.
Ekoa. Dikr. 1. Del. 5.628. Pharrn. Fceniculi acjuat. Semina.

iStäkran har blifvit märkvärdig för sin skadlighet orh
giftiga natur för hästar. Man trodde nemligen , att en
skal-Insekt (Curcul. paraplecticus). som lefver innli örtstjelken,
skulle, sedan den vore med örten förtärd, söka sig en
utgång och derigenom skada så betydliga delar, att hästen
deral blelvelami bakdelen, eller fick paraplegi. Denna giss’
nmg har sedermera icke vunnit i trovärdighet; utan synes
det sannolikare, att orn växten hyser något för hästar
giftigt , bör det sökas i växtens egen natur, snarare än i
Insektens närvaro. — Roten varar blott 2 år, är tappformig,
tjock, med små trådrötter, som sitta liksom i ringar kring
roten; trilves bäst i diken, fiskdammar, kärr och bäckar;
blommar i Juli, och har mogna frön i Ang. ell. Sept.
Crt-stjelken är trind , fårad, ihålig, och nedernot roten liksom
ledlull, krokig, grenig och bladig. Bladen äro vidt
utbredda, trefaldigt penntaggade (tripinnata) eller parbladiga
och inskurna. Småbladen som stå under vattnet äro nästan
hårlika. 1’arasollgrenarne utgå midtemot bladstjelkarne,
äro vidt utstående och ha många strålar. De små
para-sollställningarne äro ganska täta. Svepen bestå af många
hårfina blad. De yttre blommorna äro störst och oordentli^a.
Blomfodret 5:bladigt. Frukten äggformig, något hoptryckt,
slät och krönt med framstående lemningar efter blomfoder
och pistill.— Slägtet liar alla sm åblommorna fruktbäi ande, och
de som sitta midluti äro minst. Frukten sådan som den
nyss beskrilne. I Roths Fl. förenas slägtet med
Ligusticum; men Smith anser det såsom närmast slägt med
Oenanthe. Då man vet att Parasollblnmmortia (l Jmbrllatas)
utgöra en egen naturlig örtflock, är det lätt alt hanföra
denna till sin rätta Ordo Naturalis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/3/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free