Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIOPHOR.UM P OLYSTACHIOlf,
Ängsull, hff.yrk.ullu» Hardun, hffaddun. Pa Finskis,
Wajwajsenvilla. På Lappska : Goekewiivo.
Scråct är trindt. Bladen platta. Axen sitta
på egna små stjelkar.
Linn. Fl. Su. p. 17. Cl. 3. Triandr. i:gyn. Lilj. Sr. FL *. 19. KL g»
T t. smIms. iiqvinn. K. Vett. AK. Hanul. X75^* s> 5°^«
IVled gragula ax utmärker Ängsullen, hörande till natirrL
örtflocken Sä/like växter (pl:oe Calamarice), sin
blomningstid, som är tidigt om våren på kärrängar, hvilka
sedermera af dess hvita bomullslika fröfjun ofta synas alldeles
hvita. Slägtets kännetecken äro: fjällika blomfoderskal,,
ett för hvart blomster, och dessa fjäll täcka såsom
taktegel hvarannan rundt omkring; blomsterskal saknas, men
fröert, ett i hvart blomster, omgifvas med ett ganska långt
ulhkt fjun, hvarigenom endast detta skiljer sig från
Säf-slägtet (Scirpus). Allmänna Ängsullen, som här i fig^r
meddelas, har mångårig, trådig och icke krypande rot;
upprätta, strekade, bladiga strå; ganska korta, smala blad^
till skiftes sittande, vid basen slidformiga, mot spetsen
hvasst köllika; vid axen sitta 2-3 blad med hinnaktiga
kanter. Axen äro flera, äggformiga, med smalt
lansett-formiga blomfoderskal. Då blomningstiden är förbi ocSb
då axstjelkarne, som stundom äro greni^a, längre utvuxitr
hänga småaxen nedåt och ha mycken hvit ull. — En
an-nan art, lik denna och äfven svensk samt nog alimän,.
fastän förut otillräckligen bestämd, kallar Smith (Fl. Britt,
p. 69) Eriopfr. angustifol. hvars blad äro smalare, längre i
proportion, kanelerade och i spetsen trekantiga.
Det bör icke fägna landtmannen att se sina ängar
lysande af denna växtens ull, emedan det utvisar dålig,
mager och för andra växter nästan onyttig torfaktig
jordmån. Han bör då vara omtänkt att genom dikning,
gödning och ängens behöriga skötsel, förbättra jordmånen
och göra den fruktbärande. Kreaturen äta icke gräset,,
så framt de genom vana eller nöden icke förmås dertilL
Höst och vår, då kärr-ängarne så tillfrusit, att boskapen
kan gå der, ser man dem likväl äta detta sträfva saftlösa
gräs, då ingen tillgång är på annat. Om det bergas så*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
