- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 3 - Plansch 145-216 /
187

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fucus Vesiculosus.

icke med säkerhet bestämdt. Récnnnurs och Gtertnen
stridiga meningar om köndelarna hos Fukus-sllgtet, synas
icke på nog tillräckliga observationer grundade. Det bar
emedlertid i systemet lått sin plats efter Lalvarne, ibland
de sa kallade Alger, som föregå Svamparna, men fortjenar
ett rum i en egen örtflock, lör hvilken Prof. Acharitis
föreslagit namnet l’/iycei. v. Linne ans Fukusarterna
såsom 2könads och bestämda karaktcren för slägtet
således: alt de släta blasorna med inväfda hårlika tiådnr,
skulle utgöra hanen, och da vårtfulla blasorna skulle inom
små vårtorna hysa ensamma frö, och följaktligen svara
mot honblomster hos andra växter.

Blåsfukus är ett förträffligt pödninpsämne i synncrhr-t

0 1 • O i Q

pa sandiga åkrar, emedan den på lerjord bibehåller lör
länge fuktigheten. Pä öarne Ju va och okye liar ir.an sett
boskapen vid ebb en ordentligen infinna sist på stränderna,
för att äta den, (kanske dock mest for Hafs-tångens skull)
och äfven Hjortar ha i samma afsigt efter storm, kommit
Hed från bergen till hafstranden. Svin äta den, i synnerhet
kokad och med påströdt sädesmjöl, enligt Kalms
anmärkning. Till taktäckning, att blanda i lera till väggar i hus,
och till stängsel i stället för jordvall eller gärdesgård,
nyttjas denna, tillsamman med andra uppkastade sjöväxter,
i Skåne. Under namn af Kelp, är ett alkaliskt sa!t
bekant, som genom förbränning ymnigt erhålles af
Blåsfukus; 5 5 Aska, ge 2’- 5 Lutsalt. Dertill samlas växten,
torkas i små högar, och förbrännes långsamt elter hand i
en stenlagd grop. Massan som fas, liknar röd och het
aska, samt omröres hastigt med en jernraka, till dess den
börjar sammanlöpa, hvarefter den lemnas att svalna, blir
solid eller fast och kallas då Kelp samt säljes vid
Såpbru-ken och Glasmanufakturer. Det är en betydlig exportvara

®ch sätta Oboanie på Jura så mycket värde på växten, att de rnlia
stenar i hafvel vid stranden, i afsigi att Fukusarterna måtte väsa på
<lem och förökas. — Emot skroller lät Russel gnida svii’!:iaden med
friska blasorna till dess den innehållna vätskan genomträngt huden; eller
ock tog han i Juli månad , vid pass par skalp, fulla Fukusbiäsor, clog
«Jerpå ett qvarter sjövatten och lät stå 14 dir 1 glaskäril, då vätskan bler
tjock, nästan som håning; detfa si!adt genom glest linne, tjente att i
lianden gnida svulsten med, 5-4 gånger oni dagen. I begge fallen
tvät-fades efteråt den angripna svullna körteln msd halsvatteu , och berömmer
han detfa äfven vid scirreusa bröst och sköibjuggartade hårdheter. Hans
Vegetable slEthiops, rekommenderad som lösande c>cli som tandpnlver,
hvarmed skörbjuggsaktigt landkött skulle gnidas , var dennn Fukus, bränd
i öppen luft till svart pulver. — Åtskilliga utländska arter (palmatus,
esculentus, saccliaiinus) kunna ätas; men det är mig obekant om försök
ined denna som nödbrödsämne blifvit gjorda. — isär uppkastade sjöväxter
lukt* ovanligt illa, förebådar det elakt väder, säger maa •sid de stränder,
des denna Fukus finnes. Hvitkålshufvuden inpackad», med stjelken uppåt
i denna växt, förvaras länge friska, höst och vintertid deruti.

Tab. — fig. a. en del af stambladet med de så kallade hanbläsorna ,
afskurna. — bi en värta af de förmodade honblåsorna. >— c. en ganska
mycket förstorad vårta af samma slag, hvaraf ses att deu har andra
Strödda vårtlika punkter på sig. — d. en förstorad del af samma blåsa
amed sin vårta och dess öppning. — e. de för fry anjedde små kroppar,
ijmtorade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/3/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free