Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J97*
Boletus Edulis.
naturens Upphofsman i hvar punkt, livar d<d och tivart
och ett helt af de föremål som omgilva oss, intryckt
stämpeln af sin vishet och rnakt; det som saknar nyhetens
värde, fäster väl icke alltid nog vår uppmärksamhet, men
söka vi öfverallt de mer ocli mindre synliga sparen af d<_t
allvisa Upphofvet, afbrytas våra undejsökningar bestan ligt
af vördnad, hänryckning ocli beundran.
Den svamp vi här i figur meddela, framkommer i
Augusti och September, mest i skogar al barrträd, do> k
äfven i de af Bok och Björk, på torra upphöjda si :i!en;
på öppna fält ocii ängar har jag fj träffat dm. Sent på
hösten finnes vid Carlberg en i allt annat liknande den
här afritade, men med nästan jemnsirial, högre och
smalare svampfot, mindre tydlig nätformig yta orli något
mindre hatt och ständigt smutsgrå pipor (B. scaber? Sowerby
175); kan hända är don blott <n artförändring. Ätliga
Pipsvampen har verkliga trådlika rötter; ju yngre, ju
mindre tydliga äro piporna: ju äldre, ju mera öppna de
sig, bli gulgröna och innehålla ett mörkt fröstoft samt
skilja sig från foten. Köttlika massan är snöhvit, solid och
på unga icke vattenaktig. Hattens färg och dess torra
skinnlika yta, lökformiga foten med rutformiga nätet af
fina mörka stick och köttmassans hvithet, som ej i luften
ändrar sig, utmärka denna från andra Pipsvampar. Den
är förträfflig till mat. Plinius och Marti n/is omtala Boleti
såsom Romarnas yppersta läckerheter. Agrippina blandade
derföre i en rätt al svampar det gift, som slutade dess
Gemåls Kejs. T. Claudii dagar. De böra samlas medan
piporna ännu äro hvitgrå, då högst sällan någon larv
linnes i svampen; men bortplockas alla i otid, blir följande
året ingen eller ringa skörd. Skinnet och piporna
borttagas, och hvita massan, som äfven rå smakar angenäm och
något lik mandel, kokas i litet vatten, hvilket derefter
af-hälles; de lörvällda svampbitarna kokas sedan i litet
köttsoppa och stulvas med smör, persilja och litet
kardemumma. Eller ock tillagas af foten med äggulor, persilja
och lök, en massa, som lägges på den förut rensade
hattens undre sida och stekes med smör på papper i
tårt-panna. Den tjenar äfven som Champinjoner att inlägga
i ättika och bruka till kötträtter. Man kan också på
trådar torka de rensade svampbitarne och bruka dem
som Murklor. Fransmännen kalla alla dessa slags
pipsvampar med ett allmänt namn Pied de Bocuf.
Tab. — Fig. a. en fullväxt, som dock träffas stundom
nästan dubbelt större. — b. en klufven svamp, som visar
liattens undre sida , piporna och köttaktiga massan. — c.
en nyss uppväxt, ung svamp. — d. något af piporna
för-storadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
