Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aog
RUMEX Aquaticus.
Vattens yra. Tjerp. På Finska: Savipuolen -junri.
Rotbladen äro hjertlika och spetsiga; de öfra
bredt lansettlika, Blommorna 2könade,
krans-vis fastade, få äggformiga och nästan alltid
helbräddade fröskal , utan knöl.
Linn. Fl. Su. p. 117. Cl. 6. Hexandr. 5:gyn. Lilj. Sv. FL s. 174.
Kl. 7. TiemXnn. 5:qvinn. Murr. App. Med, T. 4- P* 543- Fharm, HeibdS
Britt:» 1. Hydrolapathi Radix.
V id strömbräddar, insjöar, kärr samt på fuktiga stallen
växer Vattensyran temligen allmän till 2-3 alnars högd, p3
mångårig rot och blommar i Juli och Augusti. Ortsljelken
är rak, fårad och glatt. Bladen äro lansettlika och
spetsiga (bredare än på n:o 161); de som sitta längre ned äro;
vid basen hjertlika. Blomkransarne sitta tätt, med hårfina*
utåt tjockare, nedhängande små blomstjelkar. Fröskalen aro:
alldeles helbräddade, utan någon knöl eller kornlik
upphöjning, som hos flera andre arter finnes. Den liknar myc-<
ket Spetsbladiga Syran (n:o 161).— Det är troligt att denna,
som utan tvifvel är von Linnés R. aquaticus, är skiljaktig
från den Engelska som Smith (Fl. britt. 1. p. 894) anför
under samma namn och hvilken äger kornförande fröskal
och blåaktiga blad, som också torde vara smalare än
dennes. Den som får tillfälle att jemföra båda, kan bäst afc
göra frågan. — Syrslägtets arter, antingen derföre att de
variera, eller att de frambringa blandade arter (batarder), eller
derföre att de eljest äro af naturen så närslägtade, äro ofta
svåre att bestämma; och nästan alla naturliga och tillika
talrika Slägtens arter, Iiafva denna omständighet gemensam. En
allmän regel, efter hvilken med absolut visshet,
gränslinier-na kunde uppdragas, emellan ursprungligt särskilta arter
och deras variationer, torde lika litet gifvas# som den,
efter hvilken Slägten, Ordningar och Klasser skulle kunna
med säkerhet utstakas. Kolreuters försök, att genom flera
slägtleder förvandla en art helt och hållit till en annan»
ge styrka åt denna förmodan.
I medicinskt afseende är denna ört icke utan
värde.-Dess stora månggreniga rot är i ytan svartaktig och ini
sallrangul, af en tydlig bitter och bäsk smak, innehållande
sammandragande ämne, hvarigenom dess dekokt eller iu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
