Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONTINALIS Antipyretica.
Stor Kallmossa. Eldfast vattenmossa. Lonlternossa.
Stjelken är flytande och grenig. Bladen
kölfor-migt hopvikna, spetsiga och sittande i 5
rader. Fröhusfodrets blad (perichaetium) äro
trubbiga och frölocket (operculum) syllikt.
Linn. Fl. Sv. p. 57g. Cl. 24. Crtptogam. Musci. O. Swartz. Mujc.
Jrond. Sv. p. 72. Lilj. Sv. Fl. s. 4°9* Kl. 16. Lönn gifte. Mossar.
Så kallad Stor Källmossa finnes nästan alla årstider, fästad
med sin mångåriga rot, merendels på stenar eller
trädstycken, uti floder och bäckar eller sakta rinnande vatten.
Yäxten uppnår qvarters eller halfalns längd, och träffas
sällan med frukt. Bladen äro svartgröna, helbräddade,
äggformigt lansettlika och ulan ådror. Fröhusen sitta på
sidan af stjelken när« vid bladens fästen , äro ensamma»
aflånga och antingen sakna fruktstjelk, eller äga den
ganska kort. Den är omgifven med småblad (perichastium
som ligga tätt såsom fjäll på hvarannan, äro trubbiga och
betäcka till en del fröhuset. Frölocket är koni kt,
temme-ligen rakt och spetsigt. Den derpå sittande mösslika be*
täckningen (calyptra) är spetsad, syllik och bar.
Mynningen af fröhuset (peristomium) äger dubbel tandrad, af
hvilka den yttre har mest 16 åtskilda mörkbruna tänder»
hvilket utgör Källmosseslägtets kännemärke, jemte det att
kapselns stjelk eller bas merendels är innesluten af det
fjälliga fröhusfodret; den inre är röd, koniskt och vackert
nätlik. Naturliga örtflocken kallas Mossväxter (Muscij.
Om någonstädes Prometheus> som, enligt Grekiska
Fablerna, gjorde Menniskoslägtet den vigtiga tjensten, att
i-från solen nedhämta den första elden , förtjent en Gudom*
tig dyrkan, så hade det visserligen varit i norden, der
klimatets stränghet bort lära inbyggarne att högt värdera
detta lika välgörande som ödeläggande och farliga element;
Och hade naturen, ibland sina rika tillgångar, förvarat oss
ett ämne, tjenligt att utan mycken möda och kostnad*
sätta en passande gräns, vid alla tillfällen, för eldens sjelf*
tagna och skadliga utbredande; huru mycket borde vi icke
då tacka naturens Upphof, som på de trakter af jordklotet
der det bäst behöfdes, hade gifvit utvägar att trotsa kli"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
