Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C ö Tf i TJ M MaCITUTUM.
kännemärken att intet misstag må ske. Bergius ocii
Fo-thergill råda att samla växten vid eller efter frösättningen;
men sannolikare synes att den kort före blomningen bör
afskäras, och långsamt i skugga torkas, då den såsom
pulver skall nyttjas; och i fall extrakt af färska örten skall
beredas, måste utpressade saften vid svag eld och utan
vidbränning inkokas. Fröen och roten brukas nu mera
högst sällan och torde kunna umbäras. Så väl pulvret som
extraktet, hvilket har obehaglig lukt, bör i väl tilltäppta käril
förvaras och alltid med lörsigtighet mot sjukdomar
användas, helst i småningom ökad dosis, t. ex. från 4 gran
ända till 1 drakma eller än mera, 2 eller flera gånger oit»
dagen, i fall den sjuke ej har olägenhet deraf; i form af
piller beredda af extraktet och pulvret med någon tillsats
som döljer obehagliga lukten, brukas det merendels. Men
afven till omslag på utvertes skador, nyttjas antingen
utpressade saften färsk eller ock dekokten. Konieplåstret
har Cullen funnit mindre verksamt. Örten torde färsk
vara att föredraga för tillredningar deraf, men den kan
ej alltid erhållas. Det är i synnerhet mot skirrer af
skro-felartad natur och elaka sår, som af hårdheter äro
omgif-na, till och med mot kräftan och äfven mot veneriska
krämpor, som man trott sig finna Konieörten såsom
lösande och fördelande gagnelig. Men somliga rekommendera
den äfven till lavememej. mot törsioppniiigar i undejrlifvets
körtlar och diarré; mot lungsot, svullna körtlar, nybörjad
grå så väl som svart starr, gikt, reumatismer, hudens
utslag, hölsesvulster, ledsvulster, gulsot; hosta af indrifvet
utslag, vattensot m. m. Likväl motsägas de flesta af dessa
uppgifter, af andra lika trovärdiga män, och någre påstå
att Konieörten till och med förvärrat det onda vid vissa
tillfällen. Man har räknat den till narkotiska växtflocken
och funnit dess vanliga verkan vara, svindel, yra,
blindhet, dödlik slummer, hjertklappning, ångst, kräkning,
konvulsioner m. m. och stundom döden; men många
händelser omtalas då Konieörtens bruk visat ingen tydlig än
mindre farlig verkan. Konieörten är således ett bevis
huru osäkra medikamenters verkningar kunna vara och
liuru omöjligt det ofta är att bestämma dem. Såsom
någorlunda säkert tyckes det likväl kunna antagas att
Ko-jiieörten mot verklig kräfta icke är att räkna på; men att
den mot andra hårdheter eller sår som kunna likna
kräftan, såsom skrofelartade, veneriska och rötsår, är invertes
och utvertes använd ett verksamt medel, då det med
tillbörlig försigtighet blifvit samladt och tillredt. Emedlertid
bör man ej förgäta dess farliga egenskaper; helst rådgöra
med kunniga Läkare om dess bruk, och dervid använda
äfven andra medikamenter, som svara mot ändamålet. —
Boskapen äter den icke.
Tab. — fig. a. förstorad blomma. ■— b. frö i nat. storlek. — c.
för-etoradt frö. — d. ett stycke af stjelken med blad. Figuren är fritt kopi©>
rad efter den i Curtis"s Flora Londinens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
