Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=97-
CAMPANULA rotundifolia.
Allman Liten K lockort. Klocka. Oronklocka,
fingerhatt. Bjälla. Märebjella. IJå Finska:
Sini- k ello. Kissan kello.
Tiolblaclen äro runda, njurlika; de på stjelken
jemnbreda och merendels helbräddade.
Linrt. Fl. Su. p. 65. Cl. 5. Pertandria. i:gyn. Lilj. Sv. Fl. %. 94.
Kl. 5. F e m m än 1 n <j ar. i:qvinn. Ström Söndmöra Eejkr. Reti. II.
eecon. 1. s. 140.
"Vid den förut (n:o 272) beskrifna Bredbladiga
Klock-örten är slägtets kännemärke tillika anfördt. Så reslig och
storvext som den arten förekommer, så liten är denna,
men är deremot en af de allmännaste på ängar och
åkerrenar, som i Juli eller sedan Fruktträden upphört att
blomma, prydas af dessa klockors glada himmelsblå färg.
Roten är mångårig och blir träaktig, från hvilken
uppkomma flere qvarterslånga örtstjelkar, runda, släta och
bladige. Rotbladen, som forst synas, och merendels inpå
året torka och försvinna, äro runda, hjert- eller njurlika,
och sågade i kanten, men dé på stjelken helt smala,
jemnbreda och merendels helbräddade. Stjelkarne dela sig i
toppen som en blomvippa, hvars grenar bära små, för
sig sjelfva hängflnde och liksom dallrande blommor,
vanligen blå, ehuru de äfven någon gång träffas hvita. Den
jilla blå klockörten som vexer i Lappmarken och på
andra fjällar, och hvilken blifvit förut ansedd som en
artförändring [Linn. Fl. Lapp. p. 84)» torde med något skäl
böra upptagas såsom egen art, så väl för sina bredare
blad som nästan alltid enblommiga stjelk och uppräta
blomma, m. m. Vi torde framdeles få visa den.
Den Lilla Allmänna äger väl inga ovanliga
egenskaper, men synes emedlertid vara ett icke obehagligt
foderämne för kreatur, i synnerhet får, emedan de alltid afbeta
den, oaktadt stjelken, liksom ho* andra arter, hyser
mjölksaft som är oangenäm på tungan. Ur blommorna kan
erhållas ett grönt färgämne, om de förut läggaj i
alun-upplös-ning; älven ull betad med vismut får vigogne-färg då den
kokas tre timmar i ett spad på vexten. jfNorrige brukas
att färga både ylle och linne blått, endast genom tygets
valkande med blommorna (Ström).
Tab. — ett stånd i nat. «torlek, efter naturen. _ a.
blommans inre delar sedan blomkronan blifvit borttagen,
s— b. en ståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
