- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 5 - Plansch 289-361 /
134

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SCABIOSA ARVENsis.

Akebvädd. Båtsmän. På F. Syhelmäruoho.

S/j el hen är grenig or.h sträfliårig. Bladen äro
penndelra, vid roten merendels hela.
Blom-m om a äro liksom strålkantade med 4delta
småblomster.

Linn. Fl. Su. p. 41- Cl. 4- Tetrandria, monog. — Liljebl. Sv. il.

9. 6o. kl. 4. Ftrmanning. Enqvinn. — Retz- fl. oec. s. 654. — Murr. App.

med. p. 177. —■ Pharm. Scabiosae Radix, flores.

äddartcmes gemensamma blomfäste ger deras blommor
inycken likhet med Syngenesisternes, men höra till en egen
naturlig ordning: Kex ter med sam mansittande blomster
(pl. aggregator;). Det allmänna blomfodret är mångbladigt
hos VäddsJägtet, och dessutom finnes et enskiit dubbelt
för hvart blomster, ett yttre och ett inre, begge sittande
ofvanför frukten. De små blomkronorna äro pipiga, och
fruktämnet förbytes till ett aflångt frö. Akervädden, allmän
på åkerrenar och torra ängar, har en mycket lång,
tapplik och stundom grenig, perennerande rot; örtstammen
aom blir alnshög och deröfver, grenar sig och är sträf af
nedböjda hår. Bladen ned vid roten äro lansettlika, men de öfra
penndelta med flikarna ofta inskurna i kanten. De öfversta
bladen blifva merendels odelta. Grenarne, till blomskaft
förlängde, sluta sig med en stor sammansatt blomma,
hvars småblomster ha et ojemt bräm, men de i kanten
(radius) sittande äro mycket större, hvilkas ena utdragna
yttre flik ger hela blomman utseende af strålkantad. De
äro vanligen violetta till färgen, men finnas ibland hvita. I Juli
äro de allmänt utslagne, och fröna som sitta på ett något
fjälligt fröfäste, äro krustaggiga i toppen af de qvarsittan.
de små blomfodren. De mogna i Sept.

Vexten, som är prydlig då den blommar, är icke
o-behagligt foder för kreaturen, och bladen kunna äfven
blandas till andra grönkålsvexter om våren. I medicinen
är förmodligen ingenting att vänta af densamma, ehuru
den förr stått på aptekslistan. Örten smakar besk, och är
något sammandragande. Man trodde fordom att den var
mycket renande i invertes sårnader, och hänfördes således
ill de bästa bröstmedel, hvarföre Boerhaave sjelf ansåg af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/5/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free