Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n:o 027.
CENTAUREA Scabiosa.
,VÄddklint. Jer/irot. Järnört. Storhufvud. Knoppgräs.
Hår kullar.
Bladen äro parbladigt inskurna (pinnatifida) med
Jansettlika flikar. BlomJodret har
hårbrädda-de fjäll.
Linn. F!. Su. p. 500. Cl. 19 Syn genesi a. Pol. frustranea. — Gonl,
res. s. *99. — Liljebl. Sv. Fl. s. 575. kl. 15. Svagrar. Olika.Svågerlag.
— Recz. Fl. cec. s. 167. — Ekon. Dikt. 4- s- 529.
De» lysande blåklinten har redan prydt en föregående
nummer (5z). L.ika slägtmärke, neml. ett blomläste med
tagellika hår och tralilika strålblomster med olikformiga
flik ar samt pistiller utan märken, tillkommer älven
J~rärfd-klinten, en icke sällsam art på hårda och magra ängar
och åkerrenar. Men dennas rot är icke annuel utan
flerårig, löper ganska djupt ned, och är lika så väl känd som
hatad för sin seghet af jordbrukaren. På den greniga
stjel-ken, som blir ofta 6 qvarter hög, sitta de till häilten
penndclta bladen, lifligt gröna, på begge sidor finhåriga,
och deras Jansettlika flikar stundom tandade. Blommorna,
ensamma i toppen af stjelkarne, öppna sig lörst några
veckor efter sommarsolståndet, större än blåklintens, och
skönt purpurröda, med långa strålblomster, hvilkas fli’.-ar
äro smala och jemnbreda. Fröfästet, omfattadt af det
håii-ga blomfodret, mognar sent och bibehåller fröna qvar in
på vintern, försedda med ett olika långt och sträft fjun.
"Väddklinten är mera känd för sin odygd än för
någon märklig nytta. Som den olra innästlar sig i åkrarna
på de ställen der den trifves, ocfi rötterna äro ovanligt
sega, så gör den mycket hinder för plogen, hvaiföre
skyffeln blir olta nödvändig till dess upprotande, alt
förekomma ogräsets kringspridande i åkerjorden, som röjer
mycken ef teriåtenhet der örten i mängd linnes.
Fodervext är den egentligen icke, men alla de tama
gräsätande djuren, utom kon, förtära den; sjeltva de
qvar-sittande fmiiufvuden som uppsticka här och iler öfver den
djupa snöbädden, besökas flitigt af sparfvar och småfågel.
Darnbonrney har ibland sina lärglörsök med vexter funnit,
att örten, då den toikas och kokas, ger en god gul fiirg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
