Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 e.
VACCINIUM ULIGINOSUM.
Odonboske Röljnn. Elåbuk. Gorviilta. iVamslöt.
Svdlon. Slinnor. Olbär. Dlåbär. JJuerbär. Lapp.
Hotme. På Finska: Juowukka, JuomiicJia.
Stf e/ken är fräaktig rned trinda grenar. Blarlen
aflångt p^grunda , helbräddade, slnta,
affaliande. Bl o m stjeiha in e äro en blommiga.
Linn. Fl. Su. p. rs>5. Cl. S. Octamdria Monog. — Lil/ebl. Sv. Fl.
s. 164. kl. 7. Tieiiäsningar enqvinn. — Rets. Fi. oec. s. 75ö. — Gmel.
FJ. Sib. 1. p. 219, 5. p. i58.
Omickeså allmän som Blåbärsbusken (n:o 163) i tjocka
barrskogen, eller som Lingonriset (n:o 116) på den vida
heden, så är den ändå icke sällsam på långländiga
trakter, äfven i buskbevexia kärr, som tillika äro skyddade för
vindnrne, likväl icke så sumpiga elJer mossfulla som der
Tranbären (n:o 12) trifvas. JNärmasl kommer Odonbusken
till den först nä md a i utseende och sätt att vexa såsom
buske, men blir mycket högre, ofta trednbbelt, och alla
grenarne trinna, utan kanter. Bladen äro också något
längre, merendels trubbiga, sällan hvassa, aldeles hela i
brädden, utom någre glesa hårlika uddar vid basen, men
Jhvilka ibland saknas; finåiriga, slä?a, örkgröna och på
undra sidan blåaktiga. I Maj visar busken sina hvitröda
blommor, vanligast :ied 8 ståndare (ibland xoj, hvilkas
knappar äro, utom m d slägtets öppna horn, också med
2 sporrar bakpå försedda. Bären mogna efter
midsommaren och bli dubbflt. större än Blåbären, svarta med gråblå
hinna, men ini hvita och fröna strimiga. I Lappska
fjällen förekommer en lågvext afart med smala spetsiga blad,
lika d em p| en liten alart af Sulix cinerea, samt med
strödda korta hår på ådrorna.
Bären förtäras icke sällan, ehuiu de äro mindre smakliga
iin blåbären, och något vattcnak iga. I större mängd njutna
göra de dock någon yrsel och hufvudvärk, isynnerhet då
de äro äldre. Vilda djur, som Räfvar, Björnar, Uttrar,
äta dem äfven så väl som Getterna och en del skogsfåg.
lar. Tunguserne och andra Sib’ riska folkslng anse dem
för en läckerhet hvaraf de få rus, (hvarföre Ryssarne
kalla bären pjaniza, rusbär); och det berättas alt man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
