Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334-
LOTUS CORNICULATUS.
Allmän Lotus. Käringtänder. Kattlilor. Gulhane.
Björnklor. Göksmör. På F. Atfimän hambat.
Stjelhen är flerblommig, med blommorna
liksom i hufvud förenade; Fröbaljorna äro
cylindriska.
Linn. Fl. Su. p. a62. Cl. 17. Diadeiphia Decandr. — Skånsk. reJ»
S. i55« — Lil/ebl. Sv. Fl. S’ 328- Kl. 14. TtUullb, med ärtbaljor.
Så allmän som denna vexten är, gläder den likväl ined
sin vackra färg, der den flocktals al bryter mot andra
blommor på ängar och gräsvuxna ställen, och synes
också mindre nogräknad med jordmånen. Westring och
Svartz sågo den i förliden sommar, ensnm af hela
familjen med ärtskidor, lysa frodig i torfvor här och der
spridde på de åt ödsligheten dömda hedar i de torftiga
Vester dalarne. Lotus-slägtet utmärkes genom sina räta
fröbaljor, fyllda med trinda frön, och genom blomvingarne
som foga deras öfre kant tillhopa. "Vår allmänna art har
en grenig, längre eller kortare örtstjelk, mest kulliggande,
men ibland rak, och uppkommer årligen från en
perenne-rande rot. De tre småbladen äro glatta, och vid bladets
bas sitta dessutom 2 bladlika stipler. Blomskaften som
skjuta från toppen, äro långa och bära Hera blommor i
en punkt tätt förenade ofvanför ett 3:bladigt svepe.
Skidorna bli alldeles trinda och stå rätt ut då de fullmognat.
Blommorna, hvilkas spetsiga köl gifvit anledning till
namnet af vissa djurs klor, blifva oaktadt deras sköna gula
färg, då de torkat, gröna. Det händer äfven att de stun*
dom vanskapas och svälla utan att nånsin öppna sig; och
detta härrör af ett inhyses kräk som fräter dem (Thrips
glauca Fn. Sv. n. 726). Man träftar åtskilliga afarter af
denna Lotus-art, t. e. en i sidländta skuggrika lunder, med
upprättstående alnshöga greniga stjelkar och bredare blad
med strödda fina hår i kanten (Skånsk, res. s. i55), och
en annan på sandiga fält (V. Ak. Handl. 1807. sid. 228),
kortare, slakare med bladen mycket smalare och spetsiga.
***■ I den specifika karakteren äro de likväl icke skiljaktige,
Örten är en af de begärligaste som foder för
kreaturen. Maxt har också för denna orsak äfven som för här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
