Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heracleum Sphondylium.
Denna Herakelart och förmodligen flere af samma slägte,
äro ibland de Umbellater som hysa skärpa, hvilken troligen
har sitt säte i de yttre delarne eller barken. Ty om ett
färskt stycke af stjelken lägges på bara huden,
inflammeras den och sår uppkommer. Boskapen synes likväl utan
fara förtära vexten; dock ätes den mera begärligt af
kaniner. Emedlertid anmärker Gmelin att, om
Kamschadalerne, som äta de rå stjelkarne som en läckerhet, icke
aktsamt skala dem med tänderne, få de blåsor på läpparne
och tandköttet. De bruka också att upphänga de skalade
bladstjelkarne bundne i knippor och derefter utbreda dem
för att torka, då ett sockerlikt mjölämne utvittrar, hvilket
sedan, under stjelkarnes skakande i säckar, affaller, och i
klimp hopsamlas. 8 lod sådant socker säges erhållas från
2 pund stjelkar. Ryssarne bränna också brännvin af
sådana, och hvilket säges öfverträffa det af säd. Men brändt
på oskalade stjelkar, skall det göra qval, yrsel och
förskräckelse. Andre påstå att roten hyser mer sockerämne,
och att mer spiritus kan derur vinnas, neml. 3 kannor på
1oo marker. Af sockermjölet tillredes äfven en mycket
rusgifvande dryck och ett mjöd brygges på stjelkarne med
tillägg af Siberiska Tallkottfrön. (P. Cembra). I Lithauen
brukas dagligen en tillredning af vexten. Den kallas Barscz
och fås genom tillsats af surdeg och vatten, och blir
medelst jäsning en syrlig soppa hvari rofvor och kött kokas.
Tatarerne nyttja ock stjelkarne som födämne, men
kokta, och i Lüneburg blanda Landtfolket de färska bladen
bland grönkål.
Flere äldre Läkare ansågo Herakeln såsom specifikt
medel för den så kallade Polska martofvan, och detta har
gjort bruket så allmänt på de orter der denna krämpa
är mest gängse. Andre nyare ha nekat medlet dess
föregifna verksamhet, kanske lika litet värdt förtroende som i
Rödsot, för hvilken Täpperoten, efter von Linnés intyg,
varit mycket använd i trakten kring Ystad i Skåne.
Orätt har bruket af denna under namn af Branca
Ursina blifvit infördt på Apteken. Misstaget härrörde från
likheten af bladen på den rätta, som är Acanthus mollis,
hvars blad och rot äro, liksom kattostens, slemmiga och
uppmjukande och lika brukbara, hvilket icke kan tilläggas
Herakeln.
Tab. — En del af ett örtens blad samt toppen af
umbellen i naturlig storlek. — a. frukten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
