Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370.
FESTUCA ARUNDINACEA.
Yass-Svingel.
Strået är manshögt och rakt med breda,
skarpa blad, och grenig, något lutande
blomvippa. Småaxen äro aflånga, 3-4 blommiga utan
borst, men blomkronans skal äro i spetsen
slarfviga. Roten är krypande.
Linn. Spec. pl. ed. 2. p. 111. (Festuca elatior) Cl. 3. Triandria.
Digyn. — Smith Fl. Britt. 1. p. 124. Schrad. Fl. germ. 1. p. 333. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 47. (Festuca arundinacea) Kl. 3. Themänningar,
Tvåqvinnade. — Schreb. Spic. p. 57. — Willd. Sp. pl. 1. p. 433. — Retz. pr.
Fl. Scand. 2. s. 140. (Bromus Littoreus). — Roth Fl. germ. 2. 1. p. 141.
(Bromus arundinaceus.)
Detta är en märkvärdig gräsart som blifvit förblandad
med ÄngSvingeln (Festuca elatior Linn. Fl. Sv. p. 32. Sv.
Bot. n. 54.) som en del autorer sednare tillagt namnet
pratensis. Svårigheten att behörigt derifrån skilja den
härjemte tecknade, och som bland de inländska blifvit länge
förbigången, har formerat Namnlistan och således ökat
förvirringen, och att nu förekomma den, må det af
Schreber, Ehrhart och Liljeblad antagna, snarare bibehållas.
Långt ifrån att vara så allmänt som Ängsvingeln, träffas
det på få ställen och i djupt vatten på dyaktig grund,
såsom vid stränderne af Motala Elfven (Liljebl. Fl.) och i
grafvarne omkring Johannisborgs fordna Slott utom
Norrköping; och möjligtvis flerestädes. Rötterne äro ganska
långa och krypande, eller rättare stråets nedersta del
grenar sig med alnslånga, nediiggande skott, vid lederna
kransvis besatta med ludna rottrådar som fästa sig i den
leriga bottnen. Strået är rörlikt, rakt, och icke sällan
manshögt, och bladen äro ofta 5-6 lin. breda, mycket
strimiga och skarpa på öfre sidan och i kanten af de blott
för synglaset märkbara, fina brosktaggar; men inunder
äro de slätare. Blomvippan, ofta mer än ½ aln lång, är
aflång och slak, före blomningen i Juni och Juli rakare,
men under densamma mycket spridd, samt småaxen glesa.
Desse äro 3-4 blommiga (ibland endast 2, nästan som en
Aira), till formen aflånga, något trubbiga och hopklämda
samt utspärrande, ej trinda och spetsiga som på Ängsvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
