Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RANUNCULUS acris.
Allmän Ranunkel. Smörblomster, Solögon, Somöjor;
Gullskålar, Smörört, Midsommars blomster, Majblomster.
På F. Woikukka, Lehmänherutin, Lehmänheruttime.
Örtstjelken är rak, tätt besatt med tilltryckta
hår. De nedre bladen äro tredelta, samt hvar
del mångflikig; de öfversta merendels hela,
jemnbreda. Blomskaften trinda, och
Blomfodren vidöppna.
Linn. Fl. Sv. p. 196. Cl. 13- Polyandria Polygynia. — Liljebl. Sv.
Fl. s. 227. Kl. 9. Mångmänning. Mång-qvinn. — Retz. Fl. oecon. s. 580.
— Murray App. Med. 3. p. 75. — Krapf exper. de nonn. Ranunc. venen.
qual. Vien. 1766. — Störk. Ann. Med. 2. p. 125. — Pharm. Ranunculi
pratensis Folia.
Om någon ört förtjenar namn af allmän, så är det visst
denna. Ingen äng eller betesmark saknar den, fast den
endast pryder dem, utan att göra någon nytta som färsk,
helst kreaturen sorgfälligt undvika den som sådan, örten
är mångårig och bär en liten knölig rot med mycket
långa trådar; stjelken, ofta alnshög, vexer rak och trind,
knappt märkbart hårig, emedan håren äro tätt tilltryckta,
den grenar sig i toppen och är glest besatt med blad som
äro både 3-5:delta och tillika mångflikiga och bara. De
vid roten ha långa skaft, deremot de öfversta ha nästan
inga och bli mest jemnbreda. Blomskaften äro ock
finhåriga, trinda, oräfflade och enblommiga. Blomman, (hvars
karakter se n:o 117) är guldgul och skinande, men
blomfodret hårigt och dess blad vidöppna, helt löst vidsittande,
ej anvuxna. I Juni och Juli upplyser den fälten, och när
fröhusen formerat sig, förkunnar det Landtmännen att
Slåttern bör begynnas. Förut orörd af Hästen och
Hornboskap för den skärpa färska vexten innehåller, blir den
dock efter torkningen, blandad med de öfriga foderslagen,
såsom hö brukbar för husdjuren. Den nämde skärpan,
mest bitande i fröhusen, (en egenskap äfven omförmäld i
Dioscoridis skrifter, och hvilken berättigar örten till sitt
specifika namn), har föranledt somliga att, då Spanska
flugor varit af nöden, använda de krossade bladen och
stjelkarne för Höftvärk och andra lokala giktplågor, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
