Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OPHIOGLOSSUM vulgatum.
Vanlig Ormskallre-Bräken*). Läketunga.
Löfvet (Frons), ensamt på stronken (stipes), är
aflångt och merendels trubbigt. Fruktaxet är
jemnbredt.
Linn. Fl. Sv. p. 369. Cl. 24. Gryptogamia. Filices. — Lilj. Sv. fl.
s. 384. Kl. 16. Lönngifte. Ormbunkar. — Svartz Synops. filic. p. 169.
(Agyratae, Caps. bivalv.). — Weis. Crypt. Fl. Gott. p. 288. — Pharm.
vet. Ophioglossi herba.
OPHIOGLOSSUM microstichum. Achar.
Liten Ormskallre-bräken.
Löfvet är bredt, långrundt, hvasst, vid basen
något strutformigt. Fruktaxet lansettlikt.
Acharius i K. V. Ak. Hand). 1809 s. 59. Tab. 3. A. — Menzel. Pugill.
plant. 207. & Lexic. Polygl. p. 220. T. 2.
I följe af sist gifven förklaring på de så kallade Valvatae,
är äfven det närvarande slägtet lika lätt att skilja från de
egentliga Ormbunkarne som Vårbräken-arterne. Men
gränsen emellan dessa och dennas är mindre utmärkt. Vi
kunna likväl icke bifalla de författare som trott ingen finnas.
I stället för Vårbräkens sammansatta stpira, på hvilken
kapslerne sitta anvuxne men likväl sins emellan åtskilda,
finnes hos detta slägte en tvåsidig, enkel spira, som utgöres
af många förenade, sammanvuxna, enrummige, bara
kapsler, som öppna sig på tveren.
Svenska Flora äger häraf 2 arter, af hvilka den ena
är af ålder känd; den andra räknar sin från en sednare
dag, eller åtminstone upptäckten deraf inom
Fäderneslandet, för hvilken uppgift Vettenskapens älskare ha att tacka
Prof. och Ridd. Acharius, som vi med nöje erkänna att
vara, mer än någon annan, förtjent af Lafslägtets
Botaniska Historia.
Den förstnämde vexer på något sidländta skogsängar,
likväl sparsammare än vanlig Vårbräken. Hufvudroten är
något tjock med flera gulbruna odelta trådar. Härifrån
uppstiger en enda Stronk, som bär blott ett löf, begge
tillhopa från fingrets till ½ alns längd. Löfvet är eggrundt
eller aflångt, stundom smalare mot ändarne men trubbigt,
helbräddadt, glatt och nästan köttigt med parallela och
tversför förenade ådror, likväl ej synliga förrän löfvet
torkar. Bredden är ungefär en tum och färgen lifligt grön.
*) Som upphofvet till det urgamla Slägtnamnet icke öfverensstämme
med naturen, emedan Ormarnes tunga är trådsmal och 2:kluven,
och grunden till axels jemförande at Fuchsius med en sten kallad
ormlunga, synes lika orimlig; torde namnet på modersmålet kunna
ombytas till Ormskallra, från likheten med den som utmärker
Skallerormens Slägte bland de krälande fotlösa djuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
