Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SELINUM PALUSTRE.
Kärr-Selin. Mossa-rot. Finsk Ingefära. På Lappska: Jert.
Stjelken är trind, mjölksaftig, med enkel rot.
Bladen äro två- och tredubbelt parbladigo.
Linn. Fl. Sv. p. 68. — Fl. Lapp. — Cl. 5. Pentandr. Digyn. — Lilj.
Sv. Fl. s. 121. Kl. 5. Femmanning, Tvåqvinnad.
Selin-slägtet hörande till Umbellaterne, ibland dem som
äro med svepen försedda vid både de större och mindre
blomflockarne, samt ha alla blomstren fruktsamma,
utmärker sig från sina närmaste fränder genom
tillbakaböjda svepen, hjertlika och likstora kronblad, samt
aflånga, hopkramade och midtpå räfflade frön. Den
närvarande arten är en allmän kärrvext, särdeles hvarest tillika
mossiga tufvor finnas. Roten är perennerande, tapplik,
ibland grenig och vanligen i ändan liksom afbiten.
Örtståndet blir 1-2 aln. högt. Stjelken är enkel, ihålig, fårad
och slät samt upptill delad, och vid basen merendels
rödaktig. Bladen äro både 2 och 3-dubbelt parbladiga med
pinntaggade småblad och lansettlika flikar. Umbellerne
sitta uppräte i toppen, stora och jemna. Alla deras
svepen böja sig tillbaka. De hvita kronbladen rulla sig gemenl.
inåt under blomningen som infaller i Juli, hvarefter stiften
utspärra från hvarandra. Som stjelkarne hysa en
hvitfärgad saft, ehuru ej i stor mängd, men som är seg, besk och
frän, så tyckes vexten liksom Sprängörten, m. fl. dem
naturen gifvit anvisning på lika sumpigt hemvist, hysa
mindre hälsosamma egenskaper. Likväl ses boskapen äta den
allmänt; och roten, som också har en skarp och stickande
smak, dock med något aromatiskt i lukten, (hvilket tillagt
den del ofvannämde kryddnamnet af Allmogen i
Östergötland), tuggas oftast af Lapparne i brist af tobak, för dem
nog begärlig, att intet ögonblick kunna undvaras. Den
bitande Jerten får då i nödfall väcka samma angenäma
retelse på deras tunga.
Det gifves också en afart med smalare småblad och
slätare stjelk; dock begge skilde från en annan art på
somliga skogs-ängar, och hvilken äfven bör räknas till vår Flora,
eller S. Carvifolia, som väl liknar mycket kärr-Selinen, men
har djupare räfflad stjelk och kantigare frön, m. m.
Tab. — Den öfversta delen af vexten blommande, med
ett bakom lagdt rotblad. a. Roten — i nat. st. — b. en
blomkrona, förstorad. — c. fröet efter nat. — d. detsamma på
främre sidan. — e. på bakre, förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
